barrier

när barriären mellan verkligheten och det okända spricker
 
HemHem  INFO  GalleriGalleri  Regler  SökSök  Dina rollspel  Bli medlemBli medlem  Logga inLogga in  

Dela
 

 Let me hear you scream in pain

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimesön aug 18, 2013 8:24 pm

[Oliver & Sonne]

Exakt hur många dagar som gått sedan han var på den där trista, tomma krogen visste han inte. Den där krogen där han träffat på den platinablonda pojken som han sagt att han skulle hämta. Dock hade han varit upptagen på annat håll, det hade funnit så många människor att tortera och mörda. En av Sonnes favoritsysselsättningar i jordelivet.
Demonen rörde sig ljudlöst fram över gatorna, gömd i skuggan och lät de självlysande turkosa ögonen leta efter sitt mål. Ja, han hade ett speciellt mål nu. Den platinablonda pojken. Han hade ju sagt att han skulle komma och hämta honom och Sonne svek aldrig ett löfte. Nu hade han dock gott om tid över, mycket av den tiden hade gått till att söka efter människan. Att hitta en bland så många var inte lätt, speciellt om man inte lyckats få dem till sina så att de kunde känna vart de var. Sonne hade haft många människor genom åren, så han visste hur det fungerade.
I nattens mörker så var det enkelt för honom att smälta in i skuggorna, inte ens lyktorna vid vägkanten kunde jaga iväg honom. Det var få med människor ute, men bilar hördes ändå längre bort och då och då körde de förbi utan att se honom. Precis som han ville ha det.
Det hade regnat tidigare så asfalten hade fortfarande vissa pölar utspridda, vattnet reflekterade lysena från gatlyktorna och vissa fönster från husen i närheten.
De ljusa ögonen hittade snart människan han letade efter och ett belåtet leende lade sig över hans läppar. Demonen klev ut från skuggorna, antog den mänskliga formen och gick upp bakom människan. Den ena armen lade sig snabbt runt pojkens midja medan den andra handen grep tag om pojkens haka, drog den varma kroppen intill sig och han lutade sig fram, lät de vassa tänderna nafsa lätt i pojkens örsnibb.
"Now.. I´m here for ya'." flinade han belåtet, kände hur det långa håret föll ner över sin egen axel och över pojkens. Fingrarna vid midjan letade sig in under tröjan och naglarna rispade lätt emot den mjuka, varma, sköra huden.
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimemån aug 19, 2013 8:12 pm




Oliver drömde sällan, och när han väl gjorde det drömde han oftast mardrömmar. Han hemsöktes av mörka skuggor och de svävade ovanför honom likt spöken; de fick världen att snurra och suddas ut tills han var alldeles ensam i ett universum utan mening eller betydelse. Naken, omringad av det mörker han kommit att frukta så mycket skrek han tills lungorna tömdes på luft, tills tårarna slutade rinna – och det var först då, på gränsen intill dödsriket – som han kunde känna sig lugn. Drömmarna slutade oftast där med honom skakandes och svettig i sängen, men den senaste tidens drömmar hade givit honom en välkommen gestalt. När han skrikit sig vettlös och uttömd möttes hans blanka ögon av ytterligare ett par – ljusa, självlysande. De trängde genom mörkret tills de upptog varenda del av hans synfält, och han kände ljuset omfamna honom likt en värmande våg av hett vatten. En natt vaknade han av att han pissat på sig. Värmen hade klibbat sig mot hans ben, men han hade å andra sidan ett lugnt och sansat uttryck i sitt annars så besvärade ansikte.
Det finns självklart få saker som är så genanta för en sjuttonårig grabb som att pissa på sig, men när han satt i tvättstugan samma natt och tittade på de snurrande lakanen i maskinen kunde han inte känna ens ett uns av genans. Han satt där länge och stirrade, väntade och stirrade.

Dagarna gick och de ljusa ögonen verkade dyka upp oftare än väntat. Han kunde sitta på sin madrass och spela spel, fullständigt vaken, när han med otrolig övertygelse kastade sig upp på fötter för att titta sig omkring. Det fanns självklart ingenting där, men bara känslan av att vara övervakad (hur påhittad den än var) gjorde honom trygg.
Han spenderade dagarna i och runt omkring the Drowned Sailor. Ibland gick han till den uråldriga kyrkogården för att leta efter platsen där Parkers förmultnande, avklädda kropp hade hittats. Han sparkade på gravarna och grävde distraherat i jorden i hopp om att finna något intressant. På det sättet var han en väldigt morbid pojke. Att kyrkogården även var hem för hundratals väsen var han självklart inte medveten om, även om han ibland tyckte att någon drog i hans hår eller fick honom att snubbla över alldeles plana ytor. Deras konstanta festande skedde bara centimeter ifrån honom, men ändå stod han där ensam med vinden vinande i öronen och omringad av enbart kall jord och hård död.
Ikväll hade varit just en sådan dag; han hade hängt på the Drowned Sailor, spenderat sina sista pengar på öl, och sedan suttit sig på en av de äldsta gravarna han kunde hitta för att dricka den. Han kastade ölburkar omkring sig som om han i själva verket var på en soptipp, men han tyckte inte att det spelade någon roll. Han trodde knappast att de döda skulle bry sig. Sedan grät han en stund. Han grät ofta, Oliver.
I slutet av dagen hade han fortfarande inte blivit besökt av några lysande, välkomnande ögon, så med modfällda steg började han åter igen närma sig den stora motorvägen i hopp om lift. Han hade som sagt redan spenderat alla sina pengar, och orkade dessutom inte ta sig till tunnelbanan. Han hängde därefter lamt vid vägkanten med armen utstickandes i en gest som förhoppningsvis skulle få någon vänlig själ att plocka upp honom. Ingen stannade, och ett par bilar tutade till och med förnedrande efter honom när de körde förbi. Han stampade hårt i vattenpölarna som bildats tidigare under dagen och skrek rätt ut. Jävla kukhuvuden som inte hjälpte honom, jävla idioter. Alla var helt dumma i huvudet. Han hade precis tänkt hoppa ut framför nästa bil i hopp om ett överraskningsmoment, när han själv blev så pass överrumplad att han pep till. Plötsligt var det armar och händer runt hans midja. En mörk slöja av hår föll över hans ena axel, och plötsligt hade han en mun och en raspande röst intill sitt öra.
Hjärtat hade börjat rusa så kraftigt att han inte längre kunde uppfatta några ord. Han stirrade hårt in i demonens glödgade blick.
”What the fuck do you think you’re doing?!” skrek han upprört och lyckades klämma sig ut ur hans omfamning. Hans hjärna hade helt tappat greppet och gick numer på autopilot.
”I fucking waited for you, for so many days, and you just think you can show up like that and scare me to death?!” Hans ögon vällde plötsligt över med tårar och han lät ut ett långdraget; “Uuuuuh”, medan ansiktet skrynklade ihop sig i fullständig trötthet och sorg. Bilen han tänkt hoppa framför körde förbi, och han kunde känna deras blickar bränna i nacken innan de var för långt bort för att se dem.
Utan att vänta på svar eller en reaktion kastade han sig åter in i demonens famn, hulkandes. ”You can’t leave me like that, you can’t, I will die! I swear to it, I will die!”


Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimetis aug 20, 2013 1:15 am

Demonen lät pojken slippa ur hans famn, iakttog denne med ett svagt leende på läpparna och huvudet lite åt sidan. Så människan hade väntat på honom? Så otroligt sött. Skrämma honom till döds? Hm, en road tanke. Det gick att skrämma ihjäl människor men oftast dem med svaga hjärtan. Äldre människor eller de med hjärtproblem.
Då pojken kastade sig in i hans famn så lade han armarna om pojken, med ett belåtet leende över de ljusa läpparna. Orden som lämnade honom fick demonen att flina ännu bredare. Åh, detta var så mycket bättre än han hade hoppats på från början då han sett människan på den kassa krogen. Vad en pojke gjort där visste han inte, ville nog inte veta.
Sonne stod tyst och väntade, höll om människan och väntade lite till. Väntade på att denne skulle lugna ner sig. Det var ingen idé att försöka tala med honom innan dess. Demonen kunde dock vara tålmodig, han fick inte gapa efter för mycket för tidigt, då kunde han tappa hela stycket. Detta var inget han ville ännu, människan skulle bli hans. Så han fick hålla sig lugn och harmonisk.
Då han kände att människan började lugna sig, kände andetagen bli långsammare och hjärtat slå mer normalt så skred han till verket. Han lättade på greppet som han haft runt pojken, flyttade den varma kroppen en bit ifrån sin egen och lät de självlysande, turkosa ögonen riktas emot honom samtidigt som ena handen lätt smekte över pojkens kind.
"I was busy, I couldn´t come for you earlier." längre förklaring än så behövde inte pojken, inte nu. Sonne drog sedan efter andan, lät den andra handen lägga tillbaka håret på ryggen innan den handen lade sig på pojkens höft.
"Now, listen to me." började han och ett brett leende lade sig över hans läppar, avslöjade de vita, vassa tänderna som oftast dolde sig bakom hans läppar.
"There´s a way for you to be mine, a way for me to be yours, til the end of times. If you want to?" lite teater blev det allt från demonens håll. Han hade inga planer på att låta människan ha den sortens kontroll över honom. Men han försökte manipulera pojken att tro att han var människans, att denne kunde få den kontrollen som han ville över honom. Det som egentligen skulle hända var bara att Sonne skulle få människan som hans egen, om han fick precis som han ville.
Handen vid pojkens höft rörde sig bakåt och lade sig över dennes svank istället, tryckte sedan ynglingen försiktigt emot sig.
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimetis aug 20, 2013 6:37 pm




Och därmed var Oliver omfamnad av det mörker som både skrämt och tröstat honom. Han borrade in sitt rödgråtna ansikte i demonens bröst, drog tungt efter hans doft och känslan av hans hud. Han hulkade till ett par sista gånger innan han lät sig dras undan av stora, varsamma händer. Snor rann nedför överläppen och med ett snörvlande försökte han dra in det igen. Ingen är särskilt vacker när en gråter, men det fanns något ömtåligt med sättet ansiktet färgades om. Rött och vitt, som blod och mjölk. Han förde upp en smutsig ärm för att torka sig under näsan och snörvlade en gång till. Hans ljusa ögonfransar var hopklibbade och tunga av tårar när han såg upp i demonens ansikte.
”What do you mean?” frågade han grötigt.
Binda honom till sig? Han hade aldrig förr hört talas om konceptet, och det lät skrämmande underbart. Kunde det verkligen betyda… Det han hoppats på? Utan att lägga vidare tanke bakom det svarade han hastigt; ”Yes. Yes!”
Han trycktes närmare honom. ”A-are you… one of those?” viskade han. “I’ve been looking for you for a long time. I didn’t know you existed… Please be mine. I want you, I can’t live without you!”
Hans ögon sken av extas och blanka tårar. ”Do you want me?” viskade han tillslut.


Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimetis aug 20, 2013 7:26 pm

De ljusa ögonen studerade människan medan han talade, verkade först inte förstå vad han menat. Men till slut veckade det klicka till och han log svagt. Vid frågan om han var en av dem så lade sig ett svagt leende över hans läppar.
"I´ll tell you what I am.. when you´re mine." han hade inga planer på att berätta innan allting var över, det kunde trots allt skrämma iväg pojken. Och han var tvungen att göra allt detta frivilligt, ritualen för att kunna se väsen och sedan äta något av maten. Maten, egentligen ganska skrattretande. Något så enkelt som kunde ha sådana konsekvenser. Helt underbart.
Vid pojkens sista fråga så blev leendet ännu större. Var inte det ganska uppenbart vid det här laget? Att Sonne ville ha en människa som han kunde leka med, manipulera? Kanske inte, eller så ville människan bara höra honom säga det. Människor var ganska komplicerade varelser i vissa sammanhang.
"Yes." svarade han till slut, kastade en blick upp mot himlen. Han lyfte därefter enkelt upp ynglingen i famnen, bar honom hela vägen bort till kyrkogården. Ingen tid att förlora, inte för någon av dem.
Då gravstenarna i olika storlekar och former uppenbarade sig framför dem, tillsammans med den uråldriga kyrkan så släppte han ner pojken på marken. Han själv kunde se bordet med all mat som fanns där, även alla olika väsen som rörde sig omkring gravarna. De självlysande ögonen riktades emot ynglingen samtidigt som han långsamt satte sig på en tillräckligt hög gravsten.
"Now.. to be mine you have to se us all, and what we have here. It´s not just a empty cemetary, it much more than that. Do you want to be able to see us all, and be mine?"
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimefre dec 20, 2013 11:20 pm




Olivers ansikte var ännu rött och strimmigt från tårar och snor när demonen bar honom tillbaka till kullen där begravningsplatsen låg. St. Jhavis reste sig ovanför dem genom ett dis av grå dimma och fuktig luft. Himlen var lika blek som ett ägg med en mörkare skiftning i horisonten. Det hade som sagt regnat tidigare, och gången upp till kullen var lerig och hal. Det var inte längre någon som tog hand om St. Jhavis, och statyn föreställandet helgonet självt var vittrat och så täckt med mossa och beläggningar att ett ansikte inte längre gick att skilja. Oliver såg trött upp på figurinen av St. Jhavis som höjde sig över honom som en varning för synd och lidande. Oliver log mjukt.
Han hade vetat det hela tiden – ingen människa kunde efterlikna synen Oliver fått av demonen den där första gången. Han var ett väsen, precis som den där jägaren berättat för honom så många månader tidigare. Oliver stängde sina rödgråtna ögon och lutade pannan mot demonens bröst. Han förstod visserligen inte alls vad som skedde eller vad som skulle hända därnäst, men i Sonnes famn kunde han omöjligen bry sig. Det viktigaste var värmen under hans kind, starka armar kring hans taniga kropp.
Demonen släppte honom vid krönet av kullen. Överallt omkring dem stod urgamla stenar av varierande trasighet och storlek, demonen slog sig ned på en av dem och i Olivers ögon liknade han helgonet St. Jhavis självt, men otroligt mycket ståtligare och definitivt mer farlig. Oliver satte sig på en lägre sten inte särskilt långt ifrån den han suttit på tidigare. Ölburkar var ännu spridda över marken, och en av dem hade rullat så pass långt att han kunde sätta en kängklädd fot över den och krossa den under ett högljutt ljud. Han såg upp på Sonne, beundrande.
”All of you?” upprepade han frågvist. Först nu observerade han att Sonnes självlysande blick svepte över tingestar som för Olivers egna ögon helt enkelt måste vara osynligt. Han såg sig intensivt om, allting såg ännu precis likadant ut som innan. En pirrande känsla av oerhörd spänning tog fast i hans bröst och han reste sig omedvetet från gravstenen. ”You can show me… The others aswell?” Han tog några halkande steg genom gyttjan och sträckte sig över demonens lår. Han lade sin hand på hans knä och drog fingrarna långsamt uppåt hans ljumske. Han svalde hårt och såg längtansfullt upp i Sonnes bleka ansikte. ”How are we going to do this? I don’t even know your name.”
Han ställde sig så stadigt han kunde i den leriga marken mellan demonens ben och slickade sig om sina frasiga läppar.




Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimefre dec 20, 2013 11:59 pm

”All of us.” Sonne nickade långsamt som för att förstärka svaret på den andres fråga. Han följde pojken med blicken då denne reste sig upp, uttalade ännu en fråga innan han sedan kom fram till honom. Demonen lade ena armen runt dennes midja, lät fingrarna leta sig in under tyget och drog naglarna lätt över den mjuka huden.
”Yes.” han ville inte avslöja för mycket, ville att pojken skulle ha spänningen kvar eftersom han kunde se i människans ögon att den fanns där. Det dröjde inte länge innan ännu en fråga kom och Sonne log roat vid den, tippade huvudet lite lätt åt sidan innan han drog människan ännu närmre sig. Han visste inte riktigt hur människan skulle reagera men han var en sådan som helst inte avslöjade något i förväg eftersom det oförutsedda oftast gav det resultat han ville. Mer smärta och mer skrik, eller musik i hans ögon.
Han lät handen vid midjan ligga kvar samtidigt som han böjde sig fram och lät andra handen lägga sig bakom människans nacke. Därefter lät han läpparna röra lätt vid pojkens hals, drog med naglarna över huden och nafsade sedan över halsen med tänderna.
”Trust me.” viskade han lågt med läpparna intill pojkens öra, nafsade enkelt i örsnibben innan han drog undan huvudet.
”Look at me.” han väntade tills pojken gjorde som han sa och så fort han gjorde det så drog han bort handen från nacken. Det var bäst att vara någorlunda snabb så att pojken inte skulle hinna blunda.
Sonne lät pekfingernageln och tumnageln borra sig rakt in i högra ögat, samtidigt som han höjde handen vid midjan enbart för att hålla fast i blondinens hår så att denne inte skulle röra sig onödigt mycket. Ett svagt leende lade sig över de ljusa läpparna och han drog långsamt ut ögat ur ögongloben, fick tricksa lite grann för att få ut det, höll upp det framför blondinen med ett belåtet leende.
”Soon done, my love.”
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimelör dec 21, 2013 1:54 am




Det var som om himlen själv vände sina färger ut och in, för plötsligt var kyrkogården mycket mörkare än tidigare. Till och med statyetten av St. Jhavis verkade mer dömande, och mörkret växte i Olivers hjärta. Han kände Sonnes vassa tänder och mjuka kind mot sin hals, spetsar vassa som knivar och hud mjuk som siden. Han kände sig genast knäsvag och slöt sina ögon. Händerna hade blivit allt svettigare och de letade sig fumligt över demonens lår och mot hans skrev.
Oliver hade levt ett liv där det största beviset på tillgivenhet hade varit slarvigt uppknäppta byxor och hårdhänta händer över nakna kroppar. Dessa var de enda gånger han någonsin känt sig tillräckligt älskad – upptryckt mot en vägg eller nedhållen i en smutsig madrass hårdhänt knullad av någon för honom okänd karl. Det var kärlek för honom, en mycket skev och tvistad bild av det visserligen, men kärlek ändock. Nu öppnade han munnen för att släppa ut ett lågt, men hörbart stön, hans pågående erektion löst pressad mot den kalla gravstenen demonen suttit sig på. Han var dock inte beredd på vad som skulle hända därnäst.
Demonen bad honom att titta på honom, vartefter han öppnade sina ljusa ögon och såg Sonne rakt upp i ansiktet. ”I trust you”, upprepade han viskandes.


Olivers ansikte exploderade i en våg av smärta och hett blod. Blod som för bara några sekunder tidigare varit på omlopp inuti honom kastades ut ur hans högra öga och över Sonnes långa, bleka fingrar och sedan ner i den gyttjiga marken. Olivers sunkiga hoodie täcktes genast och det rann en jämn stril nedför hans kind likt tårar. Han försökte slita sig men Sonne hade en arm runt honom vilket förhindrade varje ryck. Och Sonnes fingrar pressades allt djupare. Olivers svettigt våta fingrar tryckte hårt mot Sonnes bröstkorg i ren och skär panik, han försökte vända ansiktet bort från demonens hårdhänta grepp men fann sig fasthållen. Istället skrek han högt, hjärtat hektiskt arbetande under hans upphävda bröstkorg. Hans öga slets ut ur dess håla och det fanns ingenting han kunde göra åt det. Hade han gråtit hade tårarna försvunnit i blodmassorna, men nu kunde han inget annat än att desperat låta knäna ge vika medan han störtade emot Sonne. Hans tankar hade dött i och med det första skriket – i stunden existerade inget annat än smärtan och sättet han ville bli kvitt den, det spelade ingen roll att det var Sonne av alla människor (eller snarare, väsen) som pressade sig in i honom på det allra vidrigaste sättet tänkbart, det spelade ingen roll att handlingen var den som utfärdade det han så länge drömt om. Ingenting spelar särskilt stor roll när någon annan just dragit ut ens öga.
Sonne höll upp det, men Oliver kunde knappast fokusera på det, och verkligen inte med bara ett öga att hantera. ”Please…!” flämtade han mellan kvidande skrik och hetsig andhämtning. ”Please, not the other one, please, please oh my god”, viskade han desperat, smärtan var nu så pass kraftig att han var nära att förlora medvetandet. ”F-fuuuuck you…” viskade han en sista gång innan han helt enkelt förlorade medvetandet.

Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimelör dec 21, 2013 4:36 pm

Ohja, nog fick han det han ville alltid. Pojkens skrik av smärta då Sonne drog ut det ena ögat och höll upp det framför denne så att människan skulle kunna se hur vackert det var. Dock verkade människan inte uppskatta detta, istället så talade han mycket lågt, fick även ur sig något som säkert skulle vara något förolämpande innan han förlorade medvetandet. Demonen himlade lätt med ögonen åt det som hänt, men ett roat leende spred sig över hans läppar då de självlysande ögonen åter lade sig mot människan i hans armar. Människor tålde verkligen inte för mycket smärta, inte de flesta i alla fall. Kanske var det därför han tyckte det var så underhållande att tortera dem? Sonne tillade bort ögat från naglarna, lät det falla ner i gräset vid gravstenen innan han lade fingrarna runt pojkens haka, vred lite på huvudet åt sidan innan han böjde sig fram och lät tungan röra sig över människans kind så att blodet fångades upp. Ett ljud som kunde liknas vid en katts spinnande undslapp demonens läppar då han kände blodsmaken på tungan, slickade upp allt blod från kinden, under ögat innan han sedan lät tungan försvinna in i ögongloben. Varenda droppe blod var dyrbar för honom, det var ett tag sedan han fått smaka på det och pojkens i hans armar hade bland det godaste han smakat under sina år.
Sonne drog sig snart undan, höjde handen som varit vid människans haka och slog honom lite lätt på kinderna i ett försök att väcka honom.
”Wake up sweetie, I´m not done yet.” Sonne drog bort håret från nacken och släppte pojkens hår, lät naglarna borra sig ner i huden på människan så långt ner som naglarna tillät och ett belåtet leende lade sig över de ljusa läpparna.
”Come on, honey.” viskade han med silkeslen röst, kände sedan hur handflatan blev allt varmare och värmen strålade sedan ut i fingrarna, genom naglarna och ut till pojken i ännu ett försök att väcka honom. Om han dog nu skulle det vara tråkigt, mycket tråkigt, men det fanns fler människor där ute i världen så det skulle väl inte göra speciellt mycket. Dock hade han inte haft en sån här människa förut, så det var klart att han ville att denne skulle leva ett tag till.
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimelör dec 21, 2013 5:51 pm



Det var inte första gången kyrkogården på kullen fått smaka blod. Jorden var mättad med benrester och människospillror och Olivers heta livsvätska var bara ännu en droppe i ett hav av död och glömska. Himlen mörknade under var sekund och så småningom började det även att regna igen. Pojkens lealösa kropp täcktes med det svala vinterregnet och formade droppar i hans hår och blodiga ansikte, totalt omedveten om Sonnes hårda behandling och sträva tunga. Hans kängor var kraftigt nedtryckta i leran och han var täckt i den eländiga gyttjan ända upp till knäskålarna, hans händer som tidigare gripit i panik efter Sonne hängde slappt över demonens armar. Hans andhämtning var visserligen snabb och hetsig, och under hans ögonlock flimrade det enda kvarlevande ögat hastigt från höger till vänster som om han drömde. När Sonne tillslut var färdig med att lapa i sig strömmen av blod från hans ögonhåla var det tilltänkt att han skulle vakna. Sonne slog över hans kinder utan någon reaktion, Olivers huvud dippade helt enkelt bara åt sidan. Vad demonen gjorde därnäst var dock i en helt egen kategori. De vassa naglarna penetrerade hans bleka hud och värmen som alstrades från Sonnes handflata fick Oliver att hårdhänt suga i sig den regnmättade luften omkring honom.
Som om det inte räckte med den fruktansvärda smärtan i ansiktet kändes nu hans kropp lika het som den värsta solstorm och trots att han inte skrek öppnade han munnen i total chock och skräck. Hans händer som tidigare hängt lamt längst hans sidor ryckte till och han slog nävarna så hårt han kunde i Sonnes bröst, det var visserligen inte särskilt hårt med tanke på sättet alla hans lemmar darrade av plåga och trötthet. Han försökte desperat fokusera på demonens ansikte med sitt enda fungerande öga men fann det oerhört svårt. Du skulle aldrig göra illa mig så här, tänkte han förtvivlat och hulkade till. En varm gegga av maginnehåll trycktes upp i hans strupe – han svalde genast ner det.
”Please tell me you love me”, kväste han nedbrutet fram. ”Please, please, please.” Heta tårar rann nedför hans ena kind och blandades med det nyligen utrunna blodet. ”It hurts, it hurts so fucking much. Make it stop, please, oh my god…” Han klamrade sig fast vid Sonnes axlar så gott han kunde, men hans armar skakade likt asplöv och en ny spya var på väg att leta sig upp igen.


Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimelör dec 21, 2013 7:53 pm

Till sin belåtenhet så verkade det andra knepen fungera bättre på människan än det första eftersom denne reagerade på värmen. Leendet som låg över läpparna blev bredare och han sneglade ner mot pojkens händer som slog mot hans bröstkorg. Det var ingenting som direkt störde honom, det var bara roande att känna hur den yngre gjorde tafatta försök att komma ifrån honom och slippa smärtan. Hur lång tid skulle det ta innan pojken förstod att smärtan var något som skulle finnas i dennes liv dagligen om han tog emot maten ifrån honom? Skulle det ta några dagar? En vecka? En månad? Svårt att säga, men det skulle bli underbart att ta reda på.
Pojkens röst och ord fick honom att höja lite på ena ögonbrynet. Älskade honom? Var inte det ironiskt. De hade träffats en gång och då hade Sonne mer eller mindre lämnat honom utomhus efter att ha lockat med honom ut från The Drowned Sailor. Människor var bar annorlunda jämfört med många andra väsen, kanske därför de var så roande att leka med. Dock var det ingenting han sade till pojken, han kunde väl inte säga något som han inte menade? Han visste ju inte ens vad kärlek var för något eller hur det påverkade människor.
Sonne lutade sig fram så att hans läppar var vid pojkens öra efter att denne tagit till orda ännu en gång, sagt det om att det gjorde ont. Leendet låg fortfarande kvar.
”Just trust me, my love.” nog kunde han smöra lite grann, pojken var ju tvungen att ta emot maten han erbjöd honom senare. Mycket motvilligt drog han ut naglarna från människans hud i nacken, grep dock istället tag i håret samtidigt som andra handen smekte pojkens kind i ett tafatt försök att lugna honom. Bara för att bygga upp någon slags tillit eller något liknande, bara för tillfället. Efter att blondinen ätit det Sonne gett honom så behövde det inte finnas kvar längre. Han väntade några sekunder innan han höll upp ögonlocket med lillfingret och sedan stack in pekfingernageln och tumnageln i pojkens kvarvarande öga. De självlysande ögonen glittrade till av tillfredsställelsen som han kände genom att bringa smärta mot människan framför honom. Sonne lade snabbt ena benet runt pojkens höft eftersom denne ställt sig mellan hans ben, drog honom närmre sig samtidigt som han långsamt började dra ut ögat ur globen. Lutade sig samtidigt fram och lät ännu en gång tungan fånga upp blodet som rann nerför pojkens kind och handen i nacken höll ett stadigt grepp om dennes hår.
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimelör dec 21, 2013 8:23 pm




Oliver lade självklart märke till det faktum att demonen inte yttrade det han så gärna ville höra, och han snyftade högljutt, snor rann oattraktivt nerför hans överläpp. Varför, ville han skrika men han kunde inte säga något mer och de enda ljuden som verkade vilja lämna hans strupe var kvävda stön av smärta. Väsendet hade nu gripit tag om hans hår, Olivers haka tvingades uppåt. Vad var meningen med det här? I hans huvud fanns inte en enda logisk tanke, även om de alla cirkulerade det faktum att han helt enkelt måste lita på mannen, och det gjorde han. Med sitt liv.
Han svalde hårt och blinkade med sitt enda öga. Den här gången var han beredd. Trots att hans bakhuvud pressades instinktivt mot Sonnes hand i ett omedvetet försök att fly så kämpade han hårt för att stå så still som möjligt. Hans svettiga handflator grep hårdhänt kring Sonnes tighta byxor som för att hålla sig själv kvar på fötter. Känslan av demonens glidande fingrar var en av de värsta han någonsin känt i sitt liv och hans mun var ännu öppen i tysta skrik av plåga, men han stod still. Visserligen hjälpte det att Sonne lagt ett ben runt hans höfter för att hålla kvar honom, det tvingade hans knäskålar att låsa sig tills han kunde stå så stadigt som möjligt framför mannen han valt som sin räddare.
Han tappade förstås synen mycket snart, världen blev svart och huvudet hotade att explodera i smärta. ”W-w-well d-done”, stammade han fram mellan sammanbitna tänder, nära att svimma igen. Sonne slickade honom över kinden och han kunde inte annat än gissa förskräckelsen som var hans ansikte. En ny våg av smärta exploderade genom hans huvud och nacke, men istället för att skrika ännu en gång formades munnen till ett brett, galet leende. Han tog sats innan han började skratta.
”Hah-hah-hah-hah!” ekade hans hackande skratt genom kyrkogården, ett högt tjut som fick några kråkor från träden vid skogsbrynet att vilt ta upp flykten. ”You’ve done it”, viskade han, fortfarande leendes. ”You’ve finally driven me crazy mad, t-thank you… You big pile of lousy fucking shit…” Han hostade fram det sista, och i och med detta kom även spyan han tidigare försökt hålla nere ut. Han spydde delvis över Sonnes skrev och delvis över sig själv. Stället luktade något fruktansvärt, alkohol, blod och nu spya.


Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimelör dec 21, 2013 8:45 pm

Skrattet fick demonen att dra tillbaka huvudet och han iakttog människan som nu saknade ögonen, istället så gapade ögonhålorna tomma och Sonne log svagt för sig själv. Eftersom demonen var van vid diverse obehagliga syner så var detta inte så hemskt för honom, men andra hade säkert reagerat över det hela.
Orden som sedan uttalades fick Sonne att tippa huvudet lite åt sidan. Galen? Hade han blivit galen av det där lilla? Intressant, mycket intressant. Tankarna kring detta försvann dock snabbt och ersattes utav människan som spydde, vilket fick demonen att morra dovt av missbelåtenhet. Han hade inget emot att människor spydde eller vad de nu gjorde, men de behövde inte göra det på honom. Patetiska, svaga människor, de dög inte till något och kunde inte göra någonting rätt.
Sonne gav därefter pojken en hastig örfil, mest bara för att visa att det där inte var okej.
”Suck it up, you´re not dying.” snäste han bara fram. De turkosa ögonen lämnade sedan denne och han sökte efter rätt stenar med blicken, för stenar var vad han behövde nu. Han gjorde en lätt gest med handen mot en av väsendena som fanns där, pekade mot en handduk som denne kom fram med efter ett tag.
Därefter började han leta efter stenarna igen och det dröjde inte länge innan han hittade dom, gjorde ännu en lätt gest med handen för att få stenarna att komma till honom. Två stycken stenar, inte större än en tumnagel, hölls upp framför honom. Demonen slöt ögonen några få sekunder, koncentrerade sig innan han särade på läpparna och då han andades ut så kom det blåturkosa flammor som genast började smeka stenarna. Stenarna fortsatte brinna efter att Sonne stängt munnen igen och han såg upp emot pojken, grep ett hårdare tag om dennes hår innan han tryckte in en sten i varje ögonglob. De blåturkosa flammorna spred sig, verkade smeka varje liten millimeter som den kom åt innan lågorna började formas till ett öga med stenen i mitten. Ögonvitan kom fram och därefter pojkens riktiga ögonfärg och pupill tillsammans med allting annat som hörde till mänskliga ögon.
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimelör dec 21, 2013 11:02 pm




Om Oliver hade väntat sig något så var det definitivt inte det där. Örfilen var visserligen inte särskilt kraftig, men Oliver vars huvud redan smärtade något så fruktansvärt fick honom genast att skrika till, men det var omöjligt att låta huvudet tippa åt någon sida eftersom Sonne fortfarande höll hans nackhår i ett järngrepp. Sedan hände saker han omöjligen kunde vara medveten om eftersom hans enda syn blivit sliten från honom och lämnat honom lika försvarslös som ett spädbarn. Han hulkade fortfarande, även om det som nu kom upp i största del var efterlämningarna av ölen han haft tidigare. Hans tänder hade blivit blodiga och när han drog upp mungiporna igen till ett äckligt sött leende såg han ut som något hämtat ur en skräckfilm. Tankar och känslor virvlade inuti honom, ord och meningar som skrämde honom, tröstade honom och upphetsade honom, för trots smärtan visste han att demonen ännu höll i honom, att han fortfarande ville ha honom. Det var det enda som betydde något i stunden.
Något annat pressades in i hans ögonhålor den här gången – det var inte varma fingrar utan hårda, kalla stenar. Han brydde sig inte ens om att skrika, han bara kippade efter luft medan de vassa kanterna grävde sig in i hans kött och ben, tills plötsligt… Något hände, och han kunde omöjligen förklara det. Det brände, som om köttet i hans ansikte höll på att grillas, och sedan skrek han – för nu återkom verklig smärta igen – och sen, som om allting varit en fruktansvärd mardröm försvann det. Han insåg att han kunde blinka, och att ögonlocken gled över mjuka, våta ögonglober. Världen var ännu en gång synlig, suddig och täckt av en hinna av blod visserligen, men synlig ändock. Demonens vita ansikte svävade framför honom, och efter ytterligare några blinkningar såg han tillräckligt bra för att utgöra varenda detalj i hans vackra ansikte.
Han visste inte vad han skulle säga, han var onekligen förstummad. Han rynkade kraftigt på pannan, varenda spår av ett leende som bortblåst. ”You… why…”
Hans ögon fångade en annan rörelse, bakom Sonne som fick honom att genast vrida blicken. De var inte längre ensamma. Överallt omkring dem stod varelser Oliver aldrig sett förut, vissa betraktade dem med milt intresse men de flesta ignorerade dem totalt, fullständigt upptagna med att äta eller älska eller slåss. Inte ens kylan eller regnet verkade träda in i denna andra realm, för här var allting varmt och hett, och det doftade av kryddor och sötsaker. Olivers ansikte slätades ut i överraskad lycka, fastän han fortfarande var täckt i blod kunde han inte annat än att le större och mer genuint än tidigare.
”You gave me the sight, you gave me the sight!” viskade han upphetsat och ryckte hårdhänt i Sonnes byxor.


Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimelör dec 21, 2013 11:30 pm

Det var bara att vänta på pojkens reaktion till det att denne insåg att synen skulle komma tillbaka. Leendet lades över demonens läppar över människans skrik av smärta, men ett tag efter det, då ögat utvecklats, så verkade det som om denne förstått vad som hänt. Sonne studerade människan som verkade iaktta väsendena som fanns runt omkring dem. Han själv hade inte brytt sig om dem alls, gjorde det fortfarande inte. De kändes en aning för ociviliserade för hans smak, just nu, och han var där av en enda anledning och så fort han gjort det så kunde han lämna det där stället.
Efter ett tag kom pojkens reaktion som bekräftade att denne såg det som Sonne själv såg och ett belåtet leende lade sig över hans läppar. Han väntade sedan några sekunder, släppte människan helt och tog bort benet som legat runt människans höft för att låta foten sjunka ner i gyttjan igen. Det störde honom inte det minsta, nu hade han bara en tanke och det var att få pojkvaskern som sin, att de skulle få bandet mellan dem.
Pojkens ryckande i hans byxor fick honom att enkelt bara flytta på dennes hand så att han skulle kunna resa sig upp, höll armen runt dennes midja för att förhindra att denne föll ner i gyttjan som uppstått runt dem. Om denne skulle ramla ner i gyttjan så skulle onödigt mycket tid gå till det och han skulle bli onödigt smutsig, något som inte passade in i denna situation.
”Come on, darling.” de turkosa ögonen riktades som hastigast ner mot människan innan han drog med denne mot det långa bordet, försökte hitta något som påminde om mänsklig föda, han kunde nog inte få blondinen att äta en friterad syrsa. Eller kanske, denne påstod ju att han blivit galen, så varför inte? Men det var säkrast att spela med säkra kort nu. Därför plockade han upp ett av de gula, skimrande äpplena, tog e tugga utav den innan han tog upp ännu ett som han räckte till pojken.
”I´m sure you´ll like it.”
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimesön dec 22, 2013 12:53 am




Gravstenar hade blivit temporära bord eller sittplatser, överallt låg skämd mat i drivor och i dessa ruttnande högar låg små vättar och troll och sov med sina magar fyllda med godsaker. Oliver hade nu blivit släppt, och fastän hans ben ännu var ostadiga som ett föls lyckades han ta sig genom leran och fram till det längsta bordet på hela kyrkogården. De hade ställt upp det med flera tjocka plankor, (och i vissa fall stenblock, förmodligen från det förfallna kapellet) över gravarna och sedan täckt det med en duk tillräckligt stor att täcka deras kreation. Det var kring detta bord som väsendena svärmades som mest – de knuffades över läckra vindruvor, stekt kött och tårtor, två små flygande feer såg ut att brottas för sina liv i en stor, darrlig gelé. Om detta var vad han köpt med sina två utslitna ögon så var det ett pris väl betalt – synen framför honom var fantastisk, så eggande och gjorde honom så extatisk att han knappt kunde hantera sig själv. Han föll tungt med sidan först mot en längre gravsten, och en vacker alvliknande kvinna med gulnad hy och långa kaninliknande drag hoppade undan från honom.
Sonne tog tag i honom och drog honom närmare bordet. Oliver kunde nu se att det han tidigare trott var vanligt stekt kött liknande mer stekta lemmar av diverse varelser, men istället för att rycka undan lutade han sig ännu närmare för att fascinerat inspektera det han trodde var tre illa brända kloliknande fingrar. Demonen räckte honom ett guldaktigt äpple som han tacksamt tog emot. Han klämde på det med sina blodiga fingrar och lämnade rostbruna spår över äpplets skimrande skal innan han förde det till munnen. Han hade hört talas om något liknande för länge, länge sedan. Kanske en saga någon läst för honom? Någon som åt frukten från en förtrollad värld blev sedan bunden till den för evigt, han undrade om detta var något liknande.
Han hade ännu inte bitit ner i fruktköttet då han vände stora, glansiga ögon mot Sonne. Hans ögonlock hade antagit färgen av mörka plommon, de var svullna och smärtade fortfarande även om det knappast kunde jämföras med tidigare event, när han blinkade kändes det trögt, kanske för att det fortfarande låg blod samlat i hörnen av hans ögon. Retsamt lät han äpplet lämna läpparna och förde det i en lat cirkel med handen, fortfarande utan att smaka så lite som en enda droppe. ”You hurt me”, mumlade han med spelad sårbarhet. ”You hit me.”
Han backade upp rumpan på bordsytan och satte sig efter en stunds kämpande stadigt bredvid en skål med samma guldgula äpplen de båda hade i händerna. ”But you did tell me to trust you, so I guess that’s what I will be doing from now on.” Han förde åter äpplet till munnen men stannade bara några centimeter framför för att åter igen sänka frukten.
”Will this make me yours, or am I it already?” frågade han och lutade sig så sensuellt en nerblodad, trött, gyttjig pojke kunde göra över bordet. Han väntade inte på svar, äpplet höjdes och han lät sina tänder sjunka djupt in i frukten alltmedan hans nya ögon stirrade stadigt in i Sonnes glödande blick.

Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimesön dec 22, 2013 2:10 pm

Maten och varelserna runt om bordet var en normal syn på demonen så han reagerade knappt på det, däremot studerade han människans reaktion då han såg allt detta för första gången. Det var roande att se, så han sade ingenting som kunde förstöra något. Pojken tog emot äpplet som han hade räckt honom och vid orden som sedan uttalades så himlade han med ögonen. Ja, han hade slagit pojken och det var något som denne skulle vara tvungen att vänja sig vid, hemskare saker än örfilar väntade honom efter att han ätit från äpplet, något som pojken verkade dra ut på med flit. Vid orden om tilliten så kunde han inte låta bli att skratta till.
”Good, I gave you the sight, didn´t I?” det bästa med det var att han kunde ta tillbaka den också precis när han ville. För pojken kunde inte få sina egna ögon att växa ut igen, inte utan Sonnes hjälp. Dock var de riktiga ögonen förlorade för alltid, liggande på gräset. Eller inte längre, några små konstiga väsen hade redan burit iväg på dem, säkert för att tugga på senare. Demonen tog en tugga av sitt eget äpple, vred de turkosa ögonen mot människan då han ställde den sista frågan, men han hann inte svara innan denne satte tänderna i äpplet. Han mötte människans blick där han mer eller mindre halvlåg på bordet, i Sonnes ögon, och han sträckte fram ena handen för att låta fingertopparna och naglarna lätt röra vid pojkens hals.
”Soon, very soon. Patient, my love.” Sonne log snett mot den yngre människan som befann sig intill honom.
”After tonight you´ll me mine.. forever.”
Till överst på sidan Gå ner
Oliver

Oliver

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-11
Ålder : 24
Ort : Andersonville

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimesön dec 22, 2013 3:22 pm




Saften från äpplet glittrade i de levande ljusen runt omkring dem och rann nedför Olivers smutsiga haka. Det smakade sötare än något äpple han överhuvudtaget ätit tidigare och mycket snart täcktes hans läppar i ett gyllene lager av tunna guldflagor. Det var oerhört gott, och eftersom han kräkts upp maten han ätit tidigare under dagen tog hans magsäck tacksamt emot frukten. Han luktade ännu illa och kände sig mer smutsig än vad han trodde var någonsin tidigare (och Oliver var oftast en väldigt smutsig pojke.).
Sonne smekte honom försiktigt över halsen, en kontrast mot hans tidigare hårdhänta behandling som fick Oliver att rysa till av välbehag. Huden knottrade sig och håret stod upp på hans armar när han lyssnade på Sonne – hans egen. Det gjorde knappt ont längre dessutom – som om äpplet stärkt honom mer än vad han kunnat tro. Han kände sig till och med lite stadigare på benen. Vaksamt gled han nedför bordsskivan som vickade efter lättnaden från hans tyngd och han kastade iväg äppelskruttet. Det rullade iväg över det våta gräset och fångades upp av ytterligare någon liten varelse som genast tog upp det och bar iväg det till en av de stinkande mathögarna på marken.
”I wish I could show you some appreciation, but I don’t really know how I should thank you. Well, when I say ‘thank you’…” han flinade svagt. “Thank you for ripping out my eyes, really kind of you.” Han höjde på ett par bleka ögonbryn och flinet blev lite bredare. ”And I’m sorry I puked on you. We should bathe. I have a bathtub in my home.”
Han lyfte en silverbägare från bordet fylld med vad som verkade vara vin. Han höjde den som om han skålade och förde den sedan till munnen. Vätskan var om möjligt ännu godare än äpplet, och snart kastade han vårdlöst ner bägaren på marken, fullständigt tom på dryck.
”Will these creatures be at my home as well? Are they everywhere?” frågade han, genuint intresserad även om hans ansiktsuttryck var pojkaktigt och retsamt.

Till överst på sidan Gå ner
Sonne

Sonne

Antal inlägg : 38
Registreringsdatum : 13-08-13

Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitimesön dec 22, 2013 3:55 pm

Sonne svarade inte på pojkens tackande, han tog aldrig till sig sådant eftersom han inte trodde på dennes ord. Istället tuggade han på äpplet och väntade tills denne sade något mer intressant. Inte för att orden om bad var intressant, men det fick honom att reagera genom att de människan en misstänksam blick. Bada? Sonne? Pojken måste skämta. Sonne kunde inte vara i vatten så han skakade bara på huvudet vid pojkens ord.
”You can take a bath, I´m not doin' it.” det var ju inte så att demoner behövde göra som människor för att hålla sig rena, tack och lov.
Han studerade blondinen som drack av drycken i bägaren, såg i ögonvrån hur den landade på marken och vid orden så kunde han inte låta bli att skratta. Det hade varit en syn om alla dessa varelser var i pojkens hem också.
”No, they won´t be at your home. They are all around you humans, but some of them pretend to be humans to melt in you know.” han kastade en blick emot ett väsen som liknade en blandning mellan en gris och en bock som studerade blondinen, men verkade bestämma sig för att gå lös på maten istället.
”We don´t need to be here anymore, why don´t you show me your place?”
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




Let me hear you scream in pain Empty
InläggRubrik: Sv: Let me hear you scream in pain   Let me hear you scream in pain I_icon_minitime

Till överst på sidan Gå ner
 
Let me hear you scream in pain
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
barrier :: IN CHARACTER :: Söder :: St. Jhavis - Kyrkogård (väsen)-
Hoppa till: