MÄNNISKOR -

Människor är generellt sett inte medvetna om väsenas existens. Visst lever de sida vid sida med dem, men de har oftast ingen aning. Väsen gillar att spela spratt med människor, och en plötslig vurpa på gatan kan istället för en sned gatusten vara ett väsen som just lagt krokben på dig. Saker kanske försvinner och dyker upp någon annanstans, små hyss som vi lätt kastar bort som klumpighet eller klantighet.
Det sägs att alla med ”synen” är födda under stormiga fullmånar, men att det även ska gå att få synen på andra vägar, även om dessa inte är lika oskyldiga. En människa med synen kan se väsen så som de verkligen ser ut – läskiga monster som stryker omkring i Chicago. Oftast försöker människor med synen att låta bli att titta på dem, med rädsla för konsekvenserna. Det finns många fall där människor fått sina ögon utpetade av elaka väsen, förblindat dem utav ren ilska.

Eftersom väsen även kan välja att bli synliga – både i sin rätta form och i en mer mänsklig folk, är en människa med synen alltid medveten om vad väsenet egentligen är. Trots att förklädnaden är utmärkt finns det alltid något som märker ut dem som väsen. (Ett sorts skimrande, en doft, en speciell blick, eller ett speciellt sätt att tala – möjligheterna är oändliga beroende på hur väsenet är i dess rätta form.)

Människor med synen försöker undvika väsen, och även andra människor så gott det går, i rädsla om att bli utpekade som galna eller hot om sina liv. Sakta men säkert har det dock formats grupper, främst mellan ungdomar, där de med synen kan diskutera och revoltera mot väsena tillsammans. Allting är ännu väldigt tabu, och rörelsen är väldigt underground med väldigt liten populäritet.

För att splittra människor med synen i två läger så finns det vissa som anser att väsen är goda. Kanske har de haft en väsen-vän som liten, eller blivit räddad ur en knivig situation. Det andra lägret hatar väsen med brinnande kraft, och är redo att revoltera så fort som möjligt. De kanske har blivit skadade av dem, eller sett någon annan bli skadade av dem, eller är helt enkelt livrädda för dem.
Trots olikheterna är båda lägren i grunden medvetna om att väsena både har goda och onda sidor, men tenderar att stanna vid sina åsikter trots det.

Människor utan synen har det inte lika lätt. De faller lättare offer för väsenas hyss och vet ingenting om dem – om någon med synen inte invigt dem och berättat om dem såklart. För människor utan synen finns det sätt att få synen med andra men – kraftfulla besvärjelser eller hemliga redskap, som att titta genom en sten med ett naturligt formar hål i.
De kan förstås se väsen om ett väsen VÄLJER att visa sig för dem, i både naturlig form och mänsklig skepnad.

För att avsluta det här kapitlet slutar jag med att berätta om ett rykte… Det sägs att det formats grupper av människor som rent utav älskar väsena – och gör allt de ber om. Dessa människor är farliga och undviks helst.