Quiet [Lavender & Lödde]

Det var ljust i biblioteket, luften var något tung och det fanns en instängd känsla då man gick in i biblioteket. Det var rätt enfromigt, inget där inne stack ut speciellt mycket. Det fanns några hörnor med fåtöljer och två rader med långbord, halvbekväma stolar och läslampor för de som ville. De höga och långa raderna med böcker städades varje dag och både de gamla och nya böckerna blir dammade varje dag. En äldre dam stod och tittade i hyllan med skönlitteratur och verkade ha all tid i världen att bestämma sig om hon skulle läsa något från Lis Asklund eller Lars Ardelius. Men det verkade även som om detektiv hyllan lockade henne då hon gav den ett par längtande blickar, men hon verkade fast besluten att välja något från hyllan hon stod vid.

Hans själv stod bakom bibliotekariens bord vid ingången och tittade igenom en gammal bok som skulle fixas till så att alla kunde ta del om det äldre verket. Han själv hade ingen större erfarenhet av att fixa gamla böcker, han hade inte tid för att pilla med det heller, nej han skulle bara se vad det var som behövdes fixas. Inget mer, inget mindre. Det var lugnt i biblioteket ändå. Endast några få personer hade vandrat in och ut genom dörrarna trots att det var endast någon timme kvar tills han skulle låsa och gå hem. Hem till Cain, hans kinder fick en något ros-tonad färg och han skämdes över sina känslor för honom. Men mest för att han inte vågade berätta det för honom. Kanske skulle han göra det.. Han drog förvånat upp den högra handen till sitt högra öga och tog bort glasögonen med den vänstra. Han tittade bekymrat på den väldigt suddiga handflatan. Synen höll på att försvinna, och inte bara synen som fick honom att se väsena, utan hans vanliga syn också. Det var en stor, svart fläck på handflatan som talade om hur synen retsamt försvann samt en låg smärta i tinningen. Vad skulle han göra, inte trodde han att det skulle bli så här dåligt av ritualen.