När han stod vid bänken så tittade en, för människor, medelålders kvinna upp. Men trots att hon var, åter enligt människorna, medelålders så var hon inte i närheten av hans egen ålder. Hennes glada röst och leende fick honom att le tillbaka. Kanske skulle han väva in lite av sanningen i det han sade? Självklart kunde han inte säga hela sanningen, nej, men lite. "Nej i Afrika får man inte så mycket träning i blommor eller florist yrket, mer än de man inte ska äta" han log vänligt igen och kastade en snabb blick mot det andra väsenet. "Men jag gillar att vara kring växter och vill gärna lära mig mer" Han visste litet om örter, det hade schamaner i Afrika lät honom för flera hundra år sedan. Sedan kunde han litet om giftiga växter. Ja som han sagt, de man inte ska äta. Han vred på huvudet för att se sig omkring, ja om han placerades ut vid örterna så kunde han ju också använda sig av det han skulle lära sig. Man vet aldrig när man kan behöva en häxblandning. "Jag kan även lite om örter, men inte mycket" sade han för att berätta lite mer om vart i yrket han stod och för att visa vad han redan visste. för första gången på länge hoppades han faktiskt på att han skulle få det. Han kunde inte handla för de mynt som fanns där hemma, det var de mynt de använt i Egypten för länge sedan, då och då tog han ett par och bytte ut mot den valuta de använde här. Men han kunde inte gå för ofta, då skulle de misstänka något.