You make the water warm

Riktigt vad pojken försökte säga visste han inte, inte blev det bättre heller då han sade en sak men visade en helt annan med kroppsspråket. Människor, skulle han någonsin bli klok på dem? Troligtvis inte. Fast om han förstod dem fullt ut, skulle det då vara lika roligt att leka med dem? Säkert inte, men att utforska nya saker och lära sig något nytt var alltid trevligt. Detta var något som han skulle kunna använda emot pojken längre fram, det listade han ut ganska snabbt då den yngre uttalade den sista meningen vilket fick honom att le svagt. Innan dess hade denne fått ur sig något om att han inte trodde att Sonne hade detta i sig och ärligt talat så trodde han det inte själv. Demonen hade som sagt inte haft någon anledning till att intressera sig för sånt där, tills nu. Dock var det enbart i utbildningssyfte för honom själv, ingenting annat. Han skulle inte låta människan göra något sånt där på honom, om han ville kunde han göra det själv och det behövdes inte alls.
Handen började röra sig ännu mer och han gjorde greppet lite tightare för att skapa mer friktion, höll hela tiden blicken fokuserad på Olivers ansikte för att registrera allting som denne gjorde.

Fascinerande, mycket fascinerande hur ynglingen reagerade på det demonen gjorde. Huvudet tippades åt andra sidan medan han studerade den darrande och svettiga kroppen framför honom. Sonne släppte människan och torkade av handen på lakanet under honom, men släppte inte Oliver med blicken. Dock kunde han inte hålla tillbaka ett svagt flin vid pojkens 'shit' då denne verkade inse att det var demonen och inte någon människa som var där. Då pojken tackade så sänkte demonen bara lätt på huvudet, som en mycket svag nickning samtidigt som han slöt ögonen. Troligtvis en gest som man skulle kunna känna igen från filmer som återspeglade 1700 eller 1800-talet. Han hade levt då, lärt sig av dessa seder men eftersom han var så gammal så hade århundradena börjat gå in i varandra, ibland glömde han helt och hållet att han var inne på 2000-talet. Herregud.
Sedan tog Oliver till orda igen och denna mening var verkligen intressant, något som fick Sonne att studera människan som flyttat sig en bit ifrån honom och stödde sig på sina armbågar.
”Oh, really and why is that?” jo, nu blev han allt lite nyfiken, dock gjorde han sitt bästa för att inte göra det för uppenbart. Visst kunde pojken ljuga, men varför skulle han göra det nu? Fast varför ljög han själv ibland? För att han kände för det, det kanske var samma sak med människor?
Frågorna avbröts i huvudet då människan uttalade två stycken själv och Sonne kliade sig lite på kunden, precis under ögat med de långa naglarna. Funderade ut hur han på bästa sätt skulle kunna besvara frågorna så att människan skulle förstå.
”It was... fascinating.” bättre än så kunde han nog inte förklara. Han fångade upp lakanet som hamnat på golvet då han dragit bort det från människan, räckte det sedan emot Oliver. Han fick ju inte frysa ihjäl, inte för att det var någon risk, men bäst att vara på säkra sidan ändå.

Människans lilla förklaring förklarade inte speciellt mycket, men Sonne skulle nog överleva ändå. Pojken tyckte om honom mer än andra personer? Vad Sonne visste var det inte så många som tyckte om honom direkt och det var väl så han ville ha det också, han var inte i behov av vänner som många människor och andra varelser var.
Sedan svarade människan på det han hade sagt tidigare och demonen kunde inte låta bli att le svagt. Det fanns nog en ganska enkel förklaring till pojkens ord, han var ju ingen människa eller något mjäkigt liten väsen, han var mycket bättre och starkare än dem. Kanske hade Oliver inte insett vad han hade att göra med ännu, eller så var han bara lika korkad som han utgick för att vara. En road tanke, men ingen människa kunde väl vara så dum efter det Oliver nyss gått igenom? Kanske, kanske inte.
Tanken på att han skulle lägga sig bredvid människan fick honom bara att flina och han förblev sittande på sängkanten, skakade bara lite lätt på huvudet. Det räckte väl med att han var där eller hur? Sova klarade nog människan av att göra själv, för så invecklat var det väl ändå inte?
”Just shut up and sleep.” mumlade han något roat innan han gick bort från sängkanten för att sjunka ner på golvet där han suttit tidigare med ryggen lutad mot väggen och de ljusa, turkosa ögonen riktade emot människan.

Demonen räknade minuterna, väntade otåligt de där åtta timmarna som människor skulle sova för att vara utvilade. För utvilad var Oliver tvungen att vara ifall han skulle orka med allting som Sonne hade planerat. Då timmarna hade passerat så reste han sig långsamt upp, studerade människan som låg på rygg och blottade det mesta eftersom lakanet inte låg över hela kroppen utan bara benen. Demonen lossade piskan från höften, smekte lätt den sträva utan samtidigt som han bara studerade pojken med huvudet lätt tippat åt sidan. Dennes uppvaknande skulle kanske inte vara så trevligt, men kanske dags att han fick en liten försmak om vad som väntade honom för resten av livet, eller tills Sonne blev less honom? Han höjde piskan innan den ven genom luften och träffade den andres blottande mage med ett snärtande ljud och ett svagt, roat leende lade sig över Sonnes läppar då han lät piskan vina genom luften igen och träffade pojkens kind. Träffsäkerheten hade han haft flera år på sig att öva in, så det var kanske inte så konstigt att han var så duktig på att hantera den som han var.