My home [Sent]

Den lilla katt pojken hade följt honom från skogen, och de båda hade nog varit lika nervösa. Varje gång pojkens öron ofrivilligt ryckt till hade han snabbt se sig omkring, orolig för att bandanan han gett ungen skulle ramla av. Men som av ett under stannade den kvar på huvudet. Stelt log han då de gick genom staden, snart skulle de vara framme. De var nu i Boystown och han var orolig att den unga inte skulle klara alla metaller. är han äntligen såg hans port så började han lugna ner sig litet, andas. Han stegade fram till den och öppnade den försiktigt, noga med att metall dörren inte skulle skada Sent.

Väl uppe vid hans dörr låste hans snabbt upp den och klev in, och andades ut. Framme, utan några större missöden, och de var inne. "Här bor jag" sade han till Sent och gjorde gest in mot lägenhetens rum. Den var inte stor. Han hörde ett vagt jamande och såg hans katt komma och stryka sin mot hans ben, hon brydde sig inte om väsenet, sådan hade hon sett förut, utan ville bara hälsa hem hussen, innan hon jamade igen och tassade över till Sent.

[förlååååt för att det dröjde så <'3]

Med mössan som han haft förr hade det inte varit några problem för honom att vistas runt människor, men nu då han visste att tyget runt öronen kunde falla av när som helst så blev han en aning nervös. Mer än en aning för att vara ärlig. Det kändes hemskt att den när som helst kunde falla av, vid varje ofrivillig rörelse hans öron gjorde. Den kunde falla av och avslöja öronen för alla. Men det gjorde den inte, istället lyckades de båda ta sig till huset och lägenheten där den andre bodde.
Benen värkte ordentligt nu och så fort de kom in så skakade han ogillande på huvudet så att tyget föll av, han drog upp svansen ur byxbenet och sjönk ner på alla fyra, sträckte på benen som för att mjuka upp musklerna efter att ha gått så långt upprätt, något som hans ben inte gillade.
De röda ögonen såg sig nyfiket omkring i hallen och fastän doften av katt slagit emot honom så fort han kom in så brydde han sig inte speciellt mycket. Blicken riktades snart in i rummet, fick även snart syn på katten som han följde med blicken då den hälsade på Keith. Så han tyckte så mycket om katter? Ett svagt leende lades sig över Sents läppar, innan han nosade på katten. Dock hoppade han lätt över henne och tassade in i rummet, lät blicken vandra runt på jakt efter något intressant.
"Bor du här ensam? Förutom katten?" frågade han till slut och såg upp mot människan. Öronen vinklades fram samtidigt som han gick fram till klösträdet, nosade lätt på det. Doften från honan var helt klart dominant. Tankarna vandrade iväg till mannen som han bott hos tidigare, denne hade gett honom ett klösträd också, något som Sent använt flitigt.

[Gör inget <'3]

[Gud vad seg jag är </3]
Han svängde åter runt och tog sig mot köket, kanske var pojken hungrig? Men han visste inte om han skulle fråga, kanske åt han speciell mat? Nycklarna lät han falla ur handen ner på bänken och han rörde sig mot det lilla bordet som satt precis under det kvadratiska fönstret. På bordet låg gårdagens tidning och lite andra brev, alla öppnade och lästa. Rummet var rent, till skillnad av man kunde tro i en ungkarls lya. "Japp, bara jag och Keila" svarade han på Sents fråga innan han vände sig om mot dörr öppningen och kollade mot vardagsrummet som låg mitt emot köket. "Är du hungrig?" hans röst lät osäker då han inte riktigt visste vad katt-pojken fördrog att äta.

[Otroligt segt och kort <///3]

Sent rörde sig runt i rummet, luktade på allting och höjde bara huvudet lätt då Keith svarade på hans fråga. Svansen rörde sig något osäkert bakom honom. Det var trots allt en ny miljö och trots att den andre var snäll så kunde man aldrig veta vad människor hade i åtanke. Han hade börjat ångra att han följde med hit av någon anledning, eller största anledningen var nog Enly, denne visste ju inte vart han befann sig någonstans. Sent var inte speciellt stor heller och ärligt talat så visste han inte om han skulle kunna klara av att försvara sig ifall Keith försökte med något. Dock skulle han allt försöka ifall det blev så.
Då denne tog till orda så höjde Sent på huvudet igen, tippade huvudet lite lätt åt sidan samtidigt som öronen drogs framåt. Hungrig? Ja, var det inte därför han hade följt med dit? Eller var det något annat? Sent kom inte ihåg längre. Miljön hade gjort att han glömt bort anledningen till att han var där. Inte bra.
Som svar så nickade han lätt och trippade in i köket, hoppade smidigt upp på bordet och lät de röda ögonen studera allting som fanns där. Nyfiken var han, som många andra katter och busig. Dock försökte han kontrollera sig nu så mycket han kunde.

Keith log lite prövande. Vad kunde han ge en kattmänniska att äta? Gillade han fisk? Sakta förde de långa benen honom mot kylen, för att se vad han faktiskt hade där i. Han visste att han hade kattmat, men ville den andra verkligen äta något sådant. Eller skulle han laga något mer... Mänskligt, som potatis med kött? Det bästa var nog att fråga, men hur skulle han formulera sig? Blicken gled mot den ander då han smidigt hoppade upp på bordet, och i den sekunden kunde man skymta ett leende på Keiths läppar. "vad är du sugen på då?" han vände sig helt mot Sent. Granskade honom. Det var slående hur kattlik han var, kanske inte så mycket i utseendet som i beteendet, och det gladde honom att se varelsen bete sig naturligt, eller något så när naturligt, för han gissade på att det fanns mer instinkter gömda där under.