You make the water warm

Rubrik: You make the water warm sön dec 22, 2013 4:06 pm

[SONNE & OLIVER]

Badvattnet sprutade ur kranen, hett och ångande. Oliver stod intill, ännu påklädd och nerlutad för att kunna se till att värmen var precis rätt – nästan skållande varmt. Det lilla, kaklade rummet hade redan skapat imma på det ännu mindre fönstret ovanför karet, och på badrumsspegeln. Det var lika bra – för Oliver hade tittat på sin spegelbild och skrattat högt medan tårar bildat sig i hans blodfyllda ögonvrår. Han såg fruktansvärd ut. Hans ögonlock var svullna och bultade av smärta, och runt ögonhålorna och ner över kinderna var huden missfärgat som om han fått rejält med stryk (vilket han visserligen fått.) Blod som Sonne inte lyckats slicka upp låg torkat och rostbrunt och kliade över kinder och hals, hans mörkgrå hood-tröja var svart och stel på framsidan, och som grädden på moset var han fortfarande täckt i den helstinkande bruna sörjan som tidigare befunnit sig i tryggt förvar inuti hans mage. Kängorna hade han tagit av sig så fort han klivit innanför dörren – de var tunga med lera och så gott som förstörda om han inte skulle få för sig att rengöra dem senare. (Vilket var högst osannolikt.)
Olivers lägenhet var precis som man kunde föreställa sig, nästan lika smutsig som pojken själv. Den hade blivit given till honom till följd av ett ”rädda-våra-hemlösa-ungdomar”-program, och fastän hans övervakare sagt till honom flera gånger att de skulle besöka honom för att kontrollera att allting gick rätt till hade han ännu inte fått en enda påhälsning. Det gjorde honom knappast någonting – han trivdes bäst i sin ensamhet. Det var hans lägenhet, och ingen annans. Hans grannar däremot – de var mycket bestämda i sin fråga att få honom vräkt. Andersonville var trots allt ett mycket fint kvarter, och Oliver hade haft fruktansvärd tur som fått en lägenhet just här. Trots det misskötte han sig – han spelade hög musik på nätterna, diskade aldrig sina smutsiga tallrikar, och bjöd ibland hem ett gäng ökända knarkare för att hålla honom sällskap. Allt detta stack självklart hans grannar i ögonen (där majoriteten var rika äldre damer och herrar) och kanske var det ändå dags för ett besök från övervakarna snart.

På vägen från kyrkogården till Olivers hem hade de tagit tunnelbanan. Det fanns inget snabbare sätt att ta sig från de sunkiga kvarteren i söder till norr, där Oliver bodde än med tunnelbanan. Eftersom klockan nu vandrat iväg och timmen blivit ganska sen hade de lyckats ta en vagn som varit relativt folktom. Oliver hade hittat en övergiven regnkappa inte långt från stationen som han lyckats trä över sina blodiga kläder. Under tiden, med tunnlarnas flackande ljus i ansiktet hade de äntligen presenterat sig för varandra. Sonne. Hur kunde någon ens heta det? Oliver var dödsäker på att det knappast kunde vara demonens riktiga namn men sade ingenting om det. Han var trött och ledbruten, och det där badet hade verkligen låtit lockande i hans öron.

”Come in, I don’t care if you’re not going in the water with me, but at least you can watch me. I want to see you watch me.” Han skvätte med sina torra händer och vattendropparna landade överallt i badrummet. Han lämnade sin plats vid karet och smög fram mot dörren och stoppade ut ett huvud. Hallen såg tom ut vid första anblicken, men visst stod Sonne där, väntandes. ”Come here”, upprepade han.

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

På väg bort från kyrkogården till människans hem så presenterade de sig för varandra och han hade då fått veta dennes namn, något som han inte ens en gång tänkt på att han inte hade vetat om. Det tog ett tag att ta sig hem till den andre, fast det störde honom inte direkt mycket. Dock skulle det bli intressant att se hur den andre levde.
Sonne såg sig omkring i hallen då de kom in, såg hur Oliver försvann iväg in i badrummet men han själv fortsatte att se sig omkring och började utforska lägenheten. Dofterna där inne var för många för att han skulle kunna skilja dem åt, visst kände han igen vissa av dem men långt ifrån alla och han var inte säker på om han ville veta vad det var för något. Demonens tankar fladdrade iväg då han hörde människan ta till orda och det plaskande lätet ifrån vattnet, vilket fick honom att rynka ogillande på näsan. Han avskydde vatten, varför i hela världen skulle han frivilligt gå in i ett rum där det fanns massor med vatten? Fast det kunde ju vara roligt att se människan plaska runt, bara han höll vattnet borta ifrån honom.
Då han såg pojkens huvud vid dörren så himlade han lite lätt på ögonen, gick dock fram och lade ena handen mot dennes panna och puttade milt in honom i badrummet samtidigt som han själv följde efter, något motvilligt. Han drog bort imman från badrumsspegeln och tippade huvudet lite lätt åt sidan vid synen av sig själv. Det var sällan han såg sin mänskliga form och det som fick honom att le större var de självlysande ögonen och vassa tänderna. Han drog fingrarna genom det silkeslena håret innan han sneglade bak emot människan och satte sig på toaletten, drog upp benen under sig så att han satt i skräddarställning och väntade sedan. Han kunde inte riktigt förstå varför människan ville ha honom där inne, som han fattat det så ville människor vara ifred där inne. Fast det fanns säkert undantag.
”Are you done yet?” pojken hade inte ens tagit sig ner i vattnet ännu och Sonne var redan uttråkad.

Rubrik: Sv: You make the water warm sön dec 22, 2013 6:46 pm

Sonne lade sin hand mot hans panna och puttade honom tillbaka in i badrummet. Det var inte ett särskilt stort rum så för att demonen (som var oerhört mycket längre och definitivt bredare än honom) skulle få plats, backade han genast undan. Han ställde sig med ryggen mot väggen medan demonen drog undan imman för spegeln och betraktade sig själv. Oliver hade som sagt gjort detsamma en stund tidigare, och då lagt märke till att hans ögon sett likadana ut som förut. Han hade alltid haft väldigt, väldigt ljusa ögon och han hade känt sig en aning lättad över att se dem i sitt forna skick, även om ögonlocken och resten av ansiktet var en annan femma.
Sonne lämnade spegeln och satte sig i skräddarställning på toalettlocket. Oliver flinade och höjde ena ögonbrynet – synen var onekligen spännande. När han drömde om demonen hade han knappast föreställt sig denne sittandes på hans toalett – men desto mer spännande, tänkte han. Badvattnet hade kommit halvvägs och dånade kraftigt mellan badrummets fyra väggar. Dörren var fortfarande öppen, om än bara en liten glipa. Han hade aldrig brytt sig om att stänga den, inte ens när han använde toaletten till ett mer passande ändamål. Han bodde ju ändå ensam, och låsta dörrar hade aldrig varit någon trygghet för honom.
”It’s hot”, noterade han och lät ryggen lämna badrumsväggen. Väggen hade varit välkomnande kylig mot hans smärtande bakkropp.
Med ungefär två steg nådde han fram till Sonne på toaletten och ställde sig stilla framför honom. ”You should probably watch this…” mumlade som för att förklara att han var långt ifrån färdig. Den andra handen letade sig in under hood-tröjan, och han drog den hastigt över överkroppen för att slänga den i ett hörn intill dörren. Han var inte naken där under, inte ännu. Han bar fortfarande en ljus t-shirt (även den relativt smutsig och halvt nerblodad), även om den glidit upp långt över magen för att avslöja ett ljusblont spår av hår leda från naveln och ner under ett par svarta kalsonger. Han hade blåmärken över bröstkorgen vars ursprung han inte längre kunde minnas.
Han ville ha Sonnes händer på sig, han ville känna dem igen, ha dem över hela kroppen. Han slet hastigt av sig t-shirten och avslöjade sin nakna överkropp, och genast sträckte han sig efter demonens ena hand för att pressa den mot sitt bröst. Hans ansikte var stilla, eftertänksamt. ”You’re mine, right?”, mumlade han lågt, knappt hörbart över mullrandet från badkaret. ”Don’t you wanna touch me? You should.”

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

De turkosa ögonen riktades mot människan då han sade att det var varmt och sedan rörde på sig. Därefter kom det fler ord och demonen tippade huvudet lite fundersamt åt sidan. Vad skulle han titta på? Människan? Det fanns inte så mycket annat att titta på där inne, så de turkosa ögonen hölls riktade emot Oliver och tankarna började virvla runt i huvudet på honom. Pojken drog av sig huvtröjan och därefter t-shirten, blottade den ljusa överkroppen med blåmärken av någon anledning som Sonne inte kunde förstå. Blicken flackade oförstående mellan människans ljusa ögon och blottade överkropp fram tills nästa sak hände, något han inte alls varit beredd på. Han kände hur människan lyfte upp hans hand och pressade den mot sin egen bröstkorg, vilket fick honom att fundersamt höja lite lätt på ena ögonbrynet. Vad höll Oliver på med?
Vid första frågan ville Sonne gapskratta, men han satt tyst kvar och lyckades hålla minen. Tekniskt sett så var bara människan hans, pojken hade inte uttalat hela hans namn och han skulle aldrig få veta det heller så Sonne skulle aldrig bli människans på det sätt som pojken kanske trodde. Stackaren, totalt lurad. Fast det behövde han inte veta, inte ännu.
Ett svagt leende lade sig över demonens läppar fastän han inte riktigt förstod vad Oliver ville ha ut av hela situationen. Skulle inte han ner i vattnet nyss? Vad var det för märkvärdigt att Sonne såg honom sådär nu? Han hade sett nakna män förut och det var inget som påverkade honom, förutom att han ville göra dem illa. Han ville göra Oliver illa också, men inte just nu. Begäret av att plåga den lilla människan framför honom var tillfälligt tillfredsställt, så nu stod han bara där. Handen vid pojkens bröstkorg smekte sin väg upp över blondinens hud, över nyckelbenen och halsen tills de stannade vid dennes haka som demonen grep tag i.
”I´m bored, take the bath.” de turkosa ögonen glittrade till då han uttalade orden och efter att han gjort det så släppte han pojkens haka och drog åt sig armen igen. Blicken vilade hela tiden mot människan.

Rubrik: Sv: You make the water warm sön dec 22, 2013 7:43 pm

Oliver kunde inte förstå vad som pågick innanför demonens pannben – han trodde sig veta exakt vad som försiggick, men sanningen var långt ifrån. I Olivers värld var detta självklart, en scen han spelat upp otaliga gånger tidigare med andra män i Sonnes ställe. Det gjorde honom trygg, fick honom att känna sig säker, älskad. När Sonne inte reagerade som han ville att han skulle rynkade han ögonbrynen, en aning förvirrat. Sonne drog visserligen handen över hans bröstkorg och upp mot hans haka, men hans ord fick Oliver att en aning förnärmat vrida huvudet bort från honom, även om Sonne redan släppt honom. Ett styng av förtvivlan drog över hans hjärta, men hastigt raderade han det ur sitt sinne för att så snabbt som möjligt ta sig tillbaka på banan.
”I-I don’t understand you”, mumlade han och backade undan honom, hans knäveck slog i badkarskanten. Plötsligt hade han ingen lust att klä av sig inför demonen, så det var en aning motvilligt han knäppte upp byxknappen och drog ner gylfen framför honom – med förhoppningen om att han kanske skulle kunna uppskatta det ändå. Han lät byxorna falla ned till anklarna, de var så pass stora att de utan svårigheter kunde ta sig ner över hans tunna ben. Han klev ur dem, sparkade dem åt sidan och böjde sig ned för att ta av sig strumporna. Nu var han bara klädd i kalsonger, vilka han tvekade några ögonblick över att ta av. Han insåg att han skämdes inför Sonne. Förbannat vände han honom ryggen, tog av sig dem och klev varsamt ner i det heta, rykande badet. Hans fötter halkade lite innan han lyckades sänka sig ner i det med knäna hårt pressade mot bröstkorgen och armarna omfamnandes med hakan lutad mot knäskålarna.
Han brukade ofta bada, mycket oftare än han duschade. Det var väldigt fridfullt, avslappnade och definitivt mycket lättare att masturbera i. Han vände blicken mot Sonne, ögonen misstänksamma glipor. I vanliga fall hade han säkert fått stånd bara över att visa sig naken inför någon annan, men tydligen inte den här gången. Han var verkligen mycket långsammare idag.
”Can’t you sit closer to me? On the floor?” frågade han tyst och stängde av vattnet. Badkaret var nu tillräckligt fyllt.
”I don’t like you watching me like that.”

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Då Oliver erkände att han inte förstod sig på demonen så flinade han till och kunde inget mer än att nicka med hållande.
”Well, I don´t understand you eighter.” leendet låg kvar och han höll hela tiden blicken mot människan, försökte läsa honom som en bok. Först hade denne stått där och dragit av sig tröjorna utan problem, nu verkade han inte alls vilja ta av sig resten, hur kom det sig? Skulle han någonsin kunna förstå sig på människor? Han tvivlade starkt på det och blondinen framför honom verkade vara ganska speciell.
Efter ett tag så befann sig människan i vattnet och Sonne satt och lekte med sitt eget hår i väntan på att denne skulle bli klar. Fast då pojken tog till orda efter ett tag så höjde han den turkosa blicken emot denne, skakade lätt på huvudet vid frågan.
”No, I don´t like water.” vatten i förstora mängder skulle ge honom en enkelbiljett raka vägen ner till stället han kom ifrån; Underjorden. Eller Helvetet som människorna valde att kalla det, de allra flesta då såklart. Det fanns ju människor som inte trodde på änglar och demoner och liknande, inte för att han brydde sig om det. Han var där enbart för att hitta människor att roa sig med.
”Deal with it.” Sonne kunde inte låta bli att le retsamt mot människan. Fast i huvudet så virvlade tankarna och frågorna runt i ett ändlöst virrvarr. Detta var så konstigt, han förstod inte alls varför människan gick från att vara på ett sätt till ett annat på bara några få minuter. Varför skulle människor vara så komplicerade för? Fast det var kanske en av orsakerna till att de var så roliga. Komplicerade och enkla samtidigt, hur kom det sig?

Rubrik: Sv: You make the water warm sön dec 22, 2013 8:33 pm

Han suckade och vände huvudet mot kranen, det droppade fortfarande från den. Vattnet hade redan blivit mycket mörkare, och när han insåg det började han tvätta sig. Han ville få bort smörjan han hade i ansiktet, ville bli ren igen. Han sträckte ut benen och kupade händerna, doppade dem i vattnet och förde dem till ansiktet flera gånger. Han frustade till, ögonfransarna tunga av vatten och luggen slickad mot pannan.
”You don’t like water, huh?” konstaterade han till sist, fortfarande utan att titta på honom. Han drog vattnet längst armarna och benen, fick bort så mycket smuts att vattnet nästan blev så pass mörkt att det inte längre gick att se igenom. När han kände sig nöjd sträckte han sig efter duschmunstycket för att rensa bort det allra sista.
”What do you even want from me?” frågade han till slut och drog ur proppen ur badkaret, som klunkade i sig det smutsiga badvattnet utan vidare. ”I’m naked and willing. Most guys would go crazy. I don’t understand.”
Han hade fortfarande munstycket i sin hand, men utan att sätta på det lutade han armbågarna mot badkarskanten för att verkligen titta på Sonne. Sonnes blick var fästad till honom, och det gjorde honom om något lite gladare.
”If you wanted me so bad, wouldn’t this make you happy?” Han reste sig mödosamt upp, insåg att han forfarande var lite skakig i armar och ben med kom på fötter ändock. Den här gången visade han sin fulla, nakna front för Sonne, gav honom ett snett leende och satte på vattnet en gång till.
”I would make you happy, you know. I’m good at what I do”, sade han blygsamt över bruset från vattenstrålarna. Han sköljde håret en sista gång, och stängde sedan av den. Det blev tyst.

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Ännu en gång skakade han på huvudet, bekräftade det Oliver frågade. Nej, han gillade inte varför men blondinen behövde inte veta varför eller vad som hände. För han ville inte riskera att bli hemskickad på grund av en liten blondin.
Denne började sedan tala och Sonne höll hela tiden blicken emot honom, lyssnade på allting. Det dröjde ett tag innan han började förstå vad pojken menade, för det var ju något han såg hos människor och väsen, något som dök upp då och då. För vissa var det nästan hela tiden för andra nästan aldrig. Så det var det Oliver menade? Varför hade Sonne inte insett det tidigare? Kanske för att han inte varit intim med något på ungefär tvåhundra år och därför glömt bort allt sådant, ingen hade direkt attraherat honom så pass att de sexuella drifterna vaknat till liv. Tortyren var det som tillfredsställde honom på alla möjliga sätt så han behövde inte ligga med någon, något som kändes som en lättnad.
De turkosa ögonen iakttog människan automatiskt då denne reste sig upp och vid orden så flinade han till. Trodde pojken att sex var det enda som kunde göra en man lycklig? Kanske en mänsklig man, men inte Sonne. Han hade glömt allt sådant för längesen då det inte gav honom det han ville ha.
”I bet you are.” ja, pojken visste säkert hur han skulle göra, det tvivlade han inte sekund på. Mänskliga män stod säkert på kö för att lägga sina smutsiga händer på blondinen, det hade han ju sett inne på The Drowned Sailor, men nu var blondinen hans och han skulle se till att det förblev så, om han så var tvungen att kedja fast pojken vid en av väggarna i fabriken.
Tystnaden sänkte sig över dem och de turkosa ögonen letade sig upp mot Olivers ansikte över att den ännu en gång svept över den ljusa huden. Ett snett leende placerade sig över demonens läppar och han reste sig upp.
”Get rid of the water and I´ll show you what makes me happy.” han blinkade lite lätt med ena ögat i en flirtande gest innan han lämnade badrummet och knuffade igen dörren efter sig. Han ställde sig vid fönstret och studerade omgivningen i väntan på att pojken skulle få bort allt vatten.

Rubrik: Sv: You make the water warm sön dec 22, 2013 9:11 pm

Oliver hade aldrig känt sig nödvändigtvis blyg förut. Visst kunde han rodna, och särskilt på kommando, när situationen begav sig. Men för första gången någonsin i sitt liv kände han sig nästan lite skamsen. Sonne var inte lik någon annan man han mött förut, (även om Sonne visserligen inte var någon man, ingen mänsklig åtminstone) och det gjorde honom en aning osäker. Han såg lite vilset efter honom då han lämnade badrummet, det sista som syntes en lång svepande slöja av svart hår. Åter igen började han känna det där välbekanta pirret i magen, och klev hastigt ut ur badrummet för att slita en gammal handduk från torkstället. Han drog den kraftigt över hela kroppen, gnuggade så hårt han kunde tills huden blev alldeles rödflammig.
För att undvika ytterligare besvikelser svepte han den tätt kring kroppen och vandrade ut ur badrummet efter honom.
Olivers lägenhet var inte stor, den hade ett sovrum, en kokvrå och ett badrum och en hall, sedan tog ytan slut. Inte för att Oliver behövde något större. Han fann Sonne ståendes vid hallfönstret mittemot ytterdörren, därifrån hade man utsikt över innergården och centrum långt bort i horisonten.
”I’m clean and dry”, konstaterade han och stängde till badrumsdörren med foten. Han gick fram till demonen och ställde sig några centimeter bakom honom, motstod kraftigt lusten att lägga kinden mot hans nakna rygg.

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Hur länge han stod där och planlöst stirrade ut genom fönstret visste han inte. Tankarna försökte han knuffa bort bäst han kunde eftersom han inte ville tänka i de banorna nu, nu ville han fokusera på vad som skulle hända om ett tag. Blotta tanken på detta fick demonen att le svagt. Det var inte något hemskt, inte med tanke på det som människan varit med om tidigare. Det var bara något enkelt som skulle få pojken att inse hur det låg till i demonens huvud, något som kanske avskräckte blondinen. Inte för att det gjorde något, denne var nu bunden till honom och hade inget val längre. Han kunde inte rymma iväg ifrån honom, Sonne hade Oliver precis där han ville ha honom.
Då han sedan hörde den yngres röst bakom sig så växte sig leendet allt större och han sneglade bakåt för att se vart människan befann sig, kunde snart se honom i ögonvrån.
”Good boy.” mumlade han fram innan han hastigt vände sig om, grep tag om pojkens hals och böjde lätt på fingrarna så att naglarna pressades mot den sköra huden. De turkosa ögonen glittrade till och han knuffade pojken framför sig bort mot sängen samtidigt som naglarna letade sig längre ner i huden. Med den andra handen så slet han bort handduken, stannade då pojken var precis vid sängkanten och han knuffade enkelt ner honom på madrassen. Grep tag om anklarna och mer eller mindre slängde runt människan så att denne hamnade på rygg. Det var inte speciellt svårt att vända på en människa, i alla fall inte för honom. Ena handen grep tag om blondinens hår genom handduken som han fortfarande höll i, ville vara på den säkra sidan. Den andra handen smekte lätt över pojkens hud, från svanskotan upp mot nacken.
”I wanna hear your scream, my love.” efter att han uttalat det sista ordet så borrade han ner naglarna vid pojkens nacke, drog sedan ner handen mot dennes svanskota och log nöjt vid synen av huden som särades och blodet som sipprade fram. Vilket fick demonen att luta sig fram och tungan smekte snart över såren för att fånga upp blodet och ett mycket svagt spinnande ljud kunde höras ifrån demonens strupe om man lyssnade ordentligt.

Rubrik: Sv: You make the water warm sön dec 22, 2013 9:59 pm

Oliver hade just tänkt kommentera Sonnes uttalande vidare han var en bra pojke eller ej, och öppnade munnen för att hävda sig. Han var inte en bra pojke. Men han hann inte. Sonnes hand sträcktes ut mot hans hals fortare än vad han hade kunnat vänta sig och han fick aldrig chansen att backa undan. Han drog hetsigt efter andan, ögonen stora som tefat. Var det dags igen nu? Ytterligare någon fruktansvärd behandling? Sonnes naglar letade sig in i hans hud och han kved högt, demonen knuffade honom framför sig, mot sovrummet. Handduken slets från hans lösa grepp, och fastän situationen skrämde honom kunde han inte låta bli att känna sig fruktansvärt upphetsad. Trots att hans käkar spände hårt under huden och benen arbetade fruktlöst mot att bli släpad, halft knuffad över golvet så var inte hans heta andhämtning bara på grund av skräck. Snarare en skräckblandad förtjusning. Han kastades ner på sängen, luften for ur honom med ett högt stön.
Han hade inte ens hunnit gripa tag i lakanen förrän han blivit vänd på mage, ett tillstånd han lärt sig med hjälp av vana. Hans dova, kvävda ljud dämpades av madrassen som hamnat precis under hans mun, och det var bara efter att våldsamt vrida huvudet åt vänster som han fick fria andningsvägar igen. Sonne drog en hand från svanskotan och upp till nacken – och om tidigare behandling inte fått igång honom så gjorde definitivt det här. Han drog darrande efter andan och kände håret stå upp på hans rödskrubbade armar. Han kunde se Sonne arbeta i ögonvrån; en suddig blek gestalt i hans annars så mörka sovrum.
Hans säng var inte stor, och inte särskilt vacker heller för den delen. Det var i grund och botten bara en enda stor, ribbad madrass med trassliga lakan och platta kuddar, den var inte särskilt bekväm och det gjorde ont i bröstet av att ha blivit nerkastad på den så bryskt.
”What-” flämtade han, men avbröts av demonens naglar i nacken. Han spände ryggen i en båge då Sonnes fingrar drogs allt längre ner, skapade avlånga, blödande sår. Och demonen fick som han ville; Oliver skrek till, högt tills det åter igen dämpades av madrassen. Naglarna försvann och ersattes av Sonnes varma tunga. Det sved i såren och han gnydde försvagat, inte alls beredd på smärtan. Men vad hade han kunnat vänta sig egentligen? Han förstod ännu inte demonens natur, det var för honom overkligt varför någon skulle vilja skada någon annan på sättet Sonne skadade honom. Visst hade han varit med om hårda lekar förut, men aldrig något i den här skalan. Hans ögon tårades kraftigt. ”S-stop!” fräste han så ohövligt han kunde.

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Detta var nog det som Sonne hade sett fram emot då Oliver stått upp i badkaret. Han hade inte sett människan som något sexobjekt som säkert många andra män gjort, det enda han sett var olika sätt att få pojken att skrika av smärta. Nu fick han precis som han ville och samtidigt som tungan smekte över såren, ett efter ett, så lät han handen röra sig över huden precis bredvid.
Men då Olivers röst hörde, sade åt honom att sluta så flinade demonen till och lät de vassa tänderna nafsa lätt över såren några få sekunder innan han flyttade sig uppåt. Hans läppar placerade sig vid människans öra och ett ytterst svagt spinnande hördes ifrån demonens strupe.
”Why? You said you wanted to make me happy.. and your voice, screaming in pain, makes me happy.” demonen lät läpparna smeka lätt över pojkens hals, vidare bak emot dennes nacke innan han åter igen började slicka upp blodet ifrån såren. Detta var underbart, han hade knappt bara börjat med alla hemskheter han planerat och människan verkade redan vara less. Ack, människan hade en svår tid framför sig. Men eftersom Sonne var ganska nöjd för tillfället så skulle han vänta med det andra fram tills de förflyttade sig till fabriken för här kunde han inte skrika för mycket, människorna runt omkring kunde höra dem och tro att något hemskt hände, vilket inte var sant.

Rubrik: Sv: You make the water warm sön dec 22, 2013 10:29 pm

Han hade varit med om bråkiga karlar förut, män som ville göra illa honom. Oftast lät han dem, för det var som sagt bara en del av leken. Men det här gjorde verkligen ont. Hans tankar rusade medan kvidandet fortsatte. Kanske var det dags för honom att leka hårt tillbaka? I stora drag hade Oliver fått vad han ville, även om det kanske inte var exakt så här han hade föreställt sig det. Hade han ingen rätt att ta det han behövde? Det var omöjligt att vända sig om, inte med Sonnes hand mot bakhuvudet och inte heller med hans tyngd mot ryggen, han fick helt enkelt utnyttja situationen så gott han kunde utifrån positionen han var i. Han friade sina händer från att vara intrasslade i lakanan och testade först att trycka ifrån madrassen för att se om han ändå kunde rulla runt – det visade sig vara lönlöst. Sonne var säkert mer än dubbelt så stark som honom, och även om det gjorde något så fruktansvärt ont i såren på ryggen när demonen slickade dem fanns det någon sjuk del av Olivers personlighet som absolut älskade det.
Sonne hade flyttat sig uppåt – mot hans öra. Han viskade ljuvligt elakt i hans öra och Oliver såg sin enda chans att göra något åt det hela. ”Then… maybe I won’t… ah! m-make another… sound… Not for you.” Han kämpade visserligen med att få fram ljuden, men han hoppades att meddelandet gjorde sig hört. Det sved till i ryggen, och han krökte åter igen ryggraden i en båge. ”Ngh!” gnydde han mellan sammanbitna käkar.
Hans vänstra arm letade sig uppåt, bakom ryggen på sig själv tills han fann Sonnes lår. Han lät handen vandra så fort som möjligt mot demonens skrev, och när han hittade det pressade han sin svettiga handflata hårt uppåt, trots att det spände något otroligt i axeln när han gjorde det.
”Oh my god – you’re not even h-hard…” knotade han, leendes halvt av smärta, halvt av skratt. ”I thought this would get you off. Y-you’re proving me wrong… ngh… constantly…”

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

”Then, maybe, I´ll have to hurt you more.” demonen log svagt då han svarade på människans ord. För honom var det ett tafatt försök att vända hela situationen till sin egen fördel, och han visste inte riktigt om människan lyckades med det. Han kunde höra det gnyende lätet ifrån Oliver, registrerade i ögonvrån hur denne flyttade på armen men orkade inte bry sig om det eftersom han tvivlade starkt på att människan skulle kunna göra illa honom. Istället fokuserade han på tungan som smekte över människan sår för att fånga upp allt blod som sipprade fram. Just nu kunde Sonne inte må bättre, han hade människan han ville ha och han hade honom precis där han ville ha honom också. Han hade fått höra dennes plågsamma läten och ärligt talat så behövde han inte mer för tillfället, men han kunde inte sluta nu då han ändå hade människan där under sig.
Handen vid låret fick demonen att öppna ögonen och strax efter det hade handen vandrat uppåt och Sonne höjde lite frågande på ena ögonbrynet, men Oliver gav honom snart en förklaring och han flinade till. Detta var nog ingenting som han direkt hade väntat sig, varför var människan så fokuserad på sånt? Fast alla kanske var det? Var det bara någon detalj som Sonne hade missat? Ärligt talat så visste han inte, men han började bli allt mer nyfiken av någon anledning. Inte för att han skulle gå hela vägen med människan, men dennes reaktion skulle nog vara rolig. Detta var något som fick vänta tills senare.
Demonen släppte människan och han drog bort huvudet, knuffade enkelt bort dennes hand som varit mot hans eget skrev.
”Did you really think that I wanted you just for sex? You should know that I´ve never slept with a human.” han rörde lätt vid människans kind innan han satt sig upp i skräddarställning precis vid fotänden på sängen.

Rubrik: Sv: You make the water warm sön dec 22, 2013 11:21 pm

Olivers plan hade fungerat – fortfarande inte riktigt som han hade tänkt sig, men bra nog. Han blev släppt och tungan försvann från hans rygg. Han andades ut av lättnad och snurrade makligt runt i sängen för att hamna på rygg istället. Såren sved fruktansvärt mycket och han grimaserade brett när han kände sin ömma, illa tilltygade rygg gnuggas mot det hårda tyget i madrassen. Sonne smekte hans kind och avlägsnade sig sedan, Oliver låg naken kvar, blödde ner sina lakan.
”You’ve never… slept with a human?” Vilda tankar gled genom hans huvud. Så han hade legat med andra väsen? Vad för sorts väsen? Olivers fantasi skenade iväg. Vilka varelser hade kunnat locka honom till sängs, och vilka trick hade de använt? Han kände sig fruktansvärt avundsjuk. Sonne var hans, hur elak han än var.
”Then… maybe I’ll be your first”, sade han tillslut, ganska allvarligt. Han satte sig upp på armbågarna, plötsligt medveten om sitt stånd. Hans kinder blev bara en aning rödare när han satte sig upp och lutade sig närmare demonen som satt sig i skräddarsits vid hans sängslut.
”I have no idea what you wanted me for, but I sure as hell want you for that”, mumlade han sedan och kröp ännu närmare. Han fångade Sonnes hand och flätade in sina fingrar emellan hans och tryckte den hårt. ”Won’t you give it to me?” Hans mun var nu bara någon decimeter ifrån Sonnes ansikte och han flinade stort. ”I’ll let you do whatever you want, whatever you like if you know what I mean. I want to pleasure you, please? Won’t you give me the honor?” Han sänkte ögonen och såg ner på Sonnes kropp, tittade upp igen. ”Please?”

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Demonen skakade lite på huvudet då Oliver ställde frågan.
”No.” var det verkligen så svårt att förstå? Märktes det inte på Sonnes sätt att vara att han aldrig varit med någon människa? Visst, han hade varit med några väsen, men det var många år sedan så han mindes det knappt. Den siste mindes han bara svagt men det var ingenting han tänkte tillbaka till eftersom det inte gett honom speciellt mycket.
Sedan hände så mycket. Oliver talade allt mer och han flyttade sig närmare Sonne, och demonen lade genast märket till förändringen hos människan, han kunde nästan lukta sig till hormonförändringen i kroppen. Dennes ansikte var inte alls långt ifrån hans eget, men demonen satt kvar och studerade människan framför honom. Hur envis kunde Oliver vara? Han hade reagerat sådär hela dagen. Seriöst, hur kåt kunde en människa vara egentligen? Hur skulle han förklara för människan att det troligtvis inte skulle ge honom något? Att han lämnat den delen för länge sedan och inte hade några planer på att prova igen?
De turkosa ögonen hölls mot människan och då denne såg upp emot honom igen efter att ha uttalat alla orden och demonen log svagt, kramade lätt pojkens hand utan att han själv lade märket till det.
”Nothing personal, but I´m not attracted to humans in that way. I´m not attracted to anyone or anything.” han flinade till, satt fortfarande kvar utan att röra sig en millimeter och väntade tyst på människans reaktion på det hela.

Rubrik: Sv: You make the water warm sön dec 22, 2013 11:49 pm

Oliver hade kunnat bli bestört, förstörd, men såren på ryggen gjorde ondare än någonsin och han tänkte inte ge upp. De var bundna till varandra – de tillhörde varandra. Sonne kramade hans hand tillbaka – ett gott tecken, tänkte han. De var ännu centimternära varandra, så nära att de kunde känna varandras andhämtning.
”Really”, muttrade Oliver med drypande sarkasm. ”I think you’re wrong. Your thing obviously is far from mine, but you do know we could combine them, a lot of people do… Hurting and loving… At the same time.” Han klämde Sonnes hand hårdare, som om han inte kunde få nog av den andres tillbakahållna närhet.
Utan vidare raderade han de få centimetrarna som delade deras ansikten åt och pressade sina torra, spruckna läppar mot demonens. Från början var det bara en vanlig kyss, simpel, tills det att han öppnade munnen och lirkade in tungan mellan demonens läppar och lät sig smaka honom för första gången. Han släppte Sonnes hand för att istället vira in den hårt i hans långa, kaskerande hår, drog försiktigt hans huvud bakåt. Allt detta hände väldigt snabbt, och för att addera till situationen skyndade han sig att klättra upp över honom så att han stod på knä ovanför honom.

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Nu tappade demonen pojken igen, vad var det människan ville ha sagt, förutom det uppenbara? Eller var det uppenbara allting? Mest troligt, han pratade inte om något mer än så. Sist Sonne kollade så var sex och kärlek inte samma sak, fast tillhörde ändå samma sak. Men människan hade väl inte sådana djupa känslor för honom? Nej, det var andra gången de träffades, det kunde inte vara så. Fast, vad visste Sonne om mänskliga känslor? Ingenting.
Människans hand som kramade om hans egen fick demonen att ryckas tillbaka till verkligheten och sen hände allting så snabbt. Människan hade kommit alldeles för nära, på ett sätt som demonen aldrig hade förväntat sig. De spruckna, torra läpparna befann sig emot hans egna och Sonne visste knappt vad som hände. Förvirringen var totalt och han avskydde känslan av att inte veta vad som hände. Värre blev det också då han trodde att det inte var möjligt. Olivers tunga befann sig snart mellan hans läppar. Händer i håret och pojkvaskern över höfterna, nu började människan ta onormalt mycket befrielser. Det var nog dags att visa vem det var som bestämde. Ilskan flammade upp och demonen grep tag i människans handleder och tvingade dennes ansikte bort från hans eget. Han tvingade ner människan mot sängen, höll honom på plats med sin egen kroppstyngd och kände hur håret smekte över hans hud då det rullade nerför axlarna.
”Are you stupid or something? Didn´t you hear what I said?” demonen morrade dovt innan han släppte människan och flyttade sig undan ifrån honom.
”Get some sleep.”

Rubrik: Sv: You make the water warm mån dec 23, 2013 12:36 am

Ödeläggelsen var total. Sonne hade släppt taget om hans hand och istället gripit tag om hans båda handleder och tvingat honom bakåt. Åter igen föll han ner i sängen och frustade till då rivsåren klämdes mot madrassen, hans mun som bara några sekunder tidigare ivrigt letat sig närmare Sonnes grimaserade åter igen, främst från tyngden av demonens hela kropp. Sonnes mörka hår hade letat sig runt honom likt en skyddande vägg runt hans ansikte, så mycket hår, tänkte han och ruskade på huvudet för att visa hur mycket han inte gillade att bli fråntagen det enda som någonsin gjort honom lycklig i livet.
Sonne släppte honom tillslut, och Oliver låg besegrad och naken kvar på sina blodiga lakan, tårar letade sig ut ur springorna av hans svullna ögon. Sanningen var att demonens förslag var ett mycket vist sådant; han behövde sova. Hans kropp värkte, han hade fortfarande svårigheter att ens röra sig ordentligt, det stretade i varje led och huvudet snurrade. Klockan var säkert många timmar in på sena natten, för utomhus var allting becksvart med månen som det enda undantaget.
Han stirrade på Sonne en stund innan han sakta grep tag om ett lakan och drog det över sig samtidigt som han vände mannen ryggen. Han drog upp knäna till bröstkorgen tills han låg i fosterställning, tårar fortfarande förrädiskt glimmande i månljuset. Vad hade Sonne för rätt att göra illa honom, när han inte ens fick kyssa honom? Han ville skrika detta till honom, men höll tyst i protest istället. Hade Sonne slutat när han bett honom om det? Nej, var svaret, och Oliver kände det djupt inom sig. Han hade gjort ett misstag, han visste det, ett fruktansvärt misstag. Sonne älskade inte honom, han var bara ute efter någon att plåga och även om det gjorde Oliver smickrad var det inte nog. Ingenting med det var bra nog.
Han drog lakanet närmare kroppen, skämdes mer än någonsin förr. Han förstod inte, varför var allting så svårt? Han mådde så himla illa…
”I think I must go puke…” klämde han ur sig tillslut och kastade sig upp ur sängen, hulkandes. När han nådde toaletten hukade han sig långt över den, kräktes, flera gånger. Rester av något guldigt flöt där nere och fick honom att spy ytterligare ett par gånger. Tårarna strömmade nu nedför hans kinder, han grät verkligen – och högljutt. Han varvade toalettbesöket genom att naken kräkas alternativt gråta ögonen ur sig, han kände sig fruktansvärt misslyckad.

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Hur länge människan låg där under lakanet visste han inte, men efter vad som kändes som bara några minuter så försvann denne in i badrummet med orden att han behövde spy. Demonen höjde blicken enbart för att följa Oliver med blicken då denne försvann iväg, reste sig upp från sängen enbart för att sätta sig på golvet så att han kunde luta ryggen mot en av väggarna, drog upp ena benet emot bröstkorgen och lät armbågen vila emot knäskålen.
”Pathetic human.” mumlade han lågt för sig själv innan han lät den andra handen dras genom det silkeslena håret i väntan på att människan skulle komma tillbaka. Att människan inte mådde bra var ingenting han brydde sig om, han var inte där för att få pojken att må bra utan bara för att stilla sina egna begär, vilket han kunde göra nu. Medlidande var aldrig något han känt, inte heller kärlek. Det var inga känslor som han ville ha heller, kärlek gjorde folk konstiga och gjorde saker de annars inte skulle göra, så något sådant behövde han verkligen inte.
Kanske skulle han visa pojken vad han hade att göra med, vad han nu var bunden till tills den dag han dog eller demonen lät honom gå. Något som aldrig skulle hända, människan var hans och skulle förbli det. Ett svagt leende lade sig över demonens läppar och han slöt ögonen, kände hur värmen inifrån hans kropp fick den mänskliga, ljusa huden att smälta bort. Det svarta håret brändes upp och flätorna på hans huvud förvreds och blev till de enorma hornen på var sin sida om hans ansikte. Händerna blev större och mörkare, men såg samtidigt ut att flamma svagt. Piskan vid höften smälte samman med kroppen för att sedan bli till en kraftig, svans vid hans svanskota. Benen förvreds och kunde bäst liknas vid benen som Odjuret har i filmen Skönheten och Odjuret, fast utan pälsen. Läpparna försvann och blottade istället de kraftiga, spetsiga tänderna och ett till par av horn beklädde snart hans ansikte, vid kindbenen ut bredvid hakan. På hakan fick han små horn, som mer liknade taggar och likadant vid ögonen.
Demonen slog upp ögonen som lös gula och man kunde se hur elden flammade i ögonhålorna, runt pupillen. Sonne, en elddemon och det syntes tydligt.

Rubrik: Sv: You make the water warm mån dec 23, 2013 7:11 pm

Klent lyfte han huvudet från toalettsitsen, snörvlades. Han spolade, sköljde munnen med isande kallt vatten, undersökte sitt utseende ytterligare en gång. Han såg förjävlig. Han försökte titta på märkena på ryggen, kände försiktigt efter med ömmande fingrar. Han drog sakta upp mungiporna, såg på sitt eget galna, leende ansikte. Flinet dog ut, och underläppen darrade i tillbakahållen gråt.

När Oliver kom in i sovrummet igen var han nära att trilla omkull av chocken. Det var inte Sonne längre, långt ifrån. Han rynkade förvirrat pannan, tillbakadragen mot väggen som om han var rädd för att varelsen skulle attackera honom. Rummet var mycket varmare än tidigare, och en själslig eld verkade hålla monstret till liv. Oliver knep ihop ögonen, hårt, som att önska bort honom ur sitt liv innan han slutligen förstod att det faktiskt var Sonne. Han öppnade sina svullna ögon sakta, tvekande. Sonnes förändrade ansikte flöt ut och in ur hans synfält likt en brinnande komet, Oliver svalde hårt och gled försiktigt sidleds längst väggen, böjde på knänen och rafsade åt sig lakanet han lämnat på sängen, svepte det omkring sig med blicken fortfarande stadigt fästad vid Sonnes glödande, heta blick.
”You got your point across”, muttrade han förnedrat. “Please change back to your normal form. It’s far more pleasing. You scare me…” Han sänkte ögonen och satte sig försiktigt ner på sängen, rädd för att provocera monstret om han gjorde några hastiga rörelser. Han hade aldrig förr sett något liknande förutom i filmer och bilder, och han ville nästan inte tro att något verkligt kunde se ut så som Sonne gjorde, och ändå hade han sett en hel del under dagen.
”I thought you wanted me to sleep!” konstaterade han till sist, ganska förargat. “How do you think I’ll manage to do that when you look like that?!” Tårar formades åter igen i hans ögonvrår.

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Efter ett tag kom människan ut och dennes reaktion var faktiskt ganska roande. Det var sällan han antog sin normala form ovan jord, men nu tyckte han att pojken borde se vad han hade att göra med. De glödande ögonen iakttog människan då han nästintill verkade smyga bort till sängen och demonen vred på huvudet, kände hur hornen tog emot då han vridit huvudet för mycket. Hornen var enorma och han var inte skapt för att leva såhär trångt. Om han ställde sig upp nu skulle han med all säkerhet vara tvungen att stå hukad för att inte göra hål i taket med hornen. Så han satt kvar och drog upp det som kunde liknas mungipor, för att flina stort, vilket ledde till att glöden inuti honom syntes genom det som skulle kunna kallas för hud.
Pojkens ord om att han skulle ändra form och att han skrämde honom fick demonen att skratta, ett skratt som inte alls var mänskligt.
”This is my normal form, my love.” demonen kunde inte låta bli att flina belåtet, fast pojken kunde kanske uppfatta flinet som något mer hotfullt med tanke på vilken form han faktiskt hade antagit. Det kändes skönt att få vara i den normala formen igen och inte instängd i den mänskliga formen.
Så fort människan tog till orda igen så tippade han huvudet åt sidan, kände hur ett av hornen slog emot något som sedan föll till golvet med en duns. Vad det var orkade han inte ta reda på, fokuset var totalt riktat emot människan. Kanske kunde han prova något nytt? Något helt nytt bara för att se hur människan skulle reagera? Han förflyttade sig långsamt fram mot människan, hukad för att inte slå hornen i taket. Ena handen sträcktes ut till människan men precis innan han rörde vid denne så försvann svansen och lade sig som piskan över höften. Hornen i ansiktet åkte in under den ljusa hyn som kom tillbaka. Hornen på huvudet förvreds och bildade flätorna och det långa håret växte ut på bara några få sekunder. De gula, flammande ögonen ersattes av de självlysande turkosa ögonen som iakttog människan. Den mänskliga skepnaden var tillbaka enbart för att han inte ville råka bränna ihjäl människan, inte såhär tidigt. Demonen knuffade ner människan mot madrassen så att denne låg på rygg och han flinade stort så att de vassa tänderna blottades under läpparna.
”I want to try something new before you sleep.” Sonne drog undan håret för att det inte skulle vara i vägen, slet bort lakanet som människan hållit i tidigare och leendet växte sig större. Handen som knuffat ner pojken lades mot dennes bröstkorg och han böjde lätt på fingrarna så att naglarna rispade lätt emot huden då han smekte sin väg nerför bröstkorgen, magen, låren för att lätt knuffa isär pojkens ben med sina egna knän. Sedan fortsatte demonens upptäcktsfärd ner mot pojkens ljumskar och de turkosa ögonen hölls hela tiden emot pojkens ansikte. Han visste hur en mänsklig kropp såg ut, kvinnors som mäns, men mäns var mer intressanta av någon anledning.

Rubrik: Sv: You make the water warm mån dec 23, 2013 7:58 pm

Sonne skrattade, det ekade i Olivers huvud och skrämde honom om något ännu mer. Han tog sig genom rummet, hukandes eftersom han tydligen var alldeles för lång för det, han hade ner Olivers tavla på vägen dessutom. Olivers enda tavla. Den föll till golvet med en duns och pojken ryckte förskräckt till. Åter igen fann han sig totalt villbrådig – han ville springa därifrån, gömma sig från skiten han lyckats linda sig in i men samtidigt pickade hans hjärta hårdare i nyfikenhet – vad skulle hända därnäst? Demonen sträckte ut sin hand mot honom, och Oliver skakade hetsigt på huvudet. Nej, nej, nej, tänkte han hysteriskt, men elddemonens svarta, stora hand förändrades i rörelsen. De eldliknande ögonen slocknades och ersattes av den kalla, självlysande glans som Oliver var van vid och han andades sakta ut av lättnad. Hettan försvann, han började nästan frysa. Men sedan – självklart – hände något otroligt oväntat och precis som första gången han blivit nerkastad på madrassen drogs luften ur honom av chock. Att få lakanet avslitet och demonens kroppstyngd åter över sig var det sista han förväntat sig, och av ren princip sparkade han lönlöst med fötterna som för att komma loss.
”What?” kväkte han ansträngt, kände demonens varma fingrar leta sig nedför bröstkorgen och vidare. Snart smekte Sonnes hand insidan av hans lår, och hans ben knuffades mjukt isär av demonens knän. Oliver var inte beredd – inte alls. Han ryckte till, håren stod upp på hans armar. ”What, what are you doing?!” flämtade han. Sonne hade handen mot hans ljumske, Olivers hjärta i sin makt.
Varför hade han ändrat sig så plötsligt? Hade demonen reagerat såhär tidigare hade han mer än något annat gjort honom till lags, men detta var så oväntat att han inte visste hur han skulle bete sig. Han försökte desperat stänga sina ben men Sonne var självklart ivägen. ”W-why didn’t you do this… earlier?” frågade han klent och lyfte på huvudet för att möta Sonnes blick. De turkosa punkterna av kallt ljus betraktade honom redan, stadigt, som för att se hur Oliver skulle reagera. Insikten fick Olivers nedre regioner att genast börja arbeta, han suckade lågt. ”You’re embarrasing me…” viskade han tillslut, även om det inte var helt sant.

Antal inlägg : 38 Registreringsdatum : 13-08-13

Ack så kul man kunde ha med en människa. Pojkens reaktion gjorde inte demonen besviken utan fick honom att vilja fortsätta, som att hälla bensin på eld. Han svarade inte på frågan om varför han inte gjort detta tidigare. Detta var egentligen ingenting som hade fångat hans intresse tidigare och pojkens framfusighet för bara någon timme sedan, eller var det var, hade förvirrat demonen alldeles för mycket. Som sagt, det var mycket länge sedan han varit intim med någon och eftersom det inte var något som intresserade honom så hade han nästintill glömt bort vem det var och vad de gjort. Trots detta så verkade det som om kroppen kom ihåg åt honom, för det kändes som om han visste precis hur han skulle göra, på ett ungefär i alla fall.
Pojken tog snart till orda igen, men demonen svarade inte, rörde inte en min i ansiktet utan fortsatte bara att studera honom. Nu ville han ha någon slags reaktion som inte var som innan, då denne försökt göra motstånd.
Handen vid pojkens ljumskar letade sig uppåt, mot dennes skrev och han tog dennes kön i handen. Huvudet tippades lite lätt åt sidan samtidigt som de turkosa ögonen fortsatte studera människan och snart började handen röra sig uppåt och neråt i en stadig takt, mest för att studera och lära sig av människans reaktion.

Rubrik: Sv: You make the water warm mån dec 23, 2013 8:36 pm

Oliver förväntade sig mer smärta, mer åtlöjelse, men det han fick var långt därifrån. Han kunde visserligen fortfarande inte riktigt förstå varför Sonne gjorde som han gjorde, men när han tog honom i sin hand kunde Oliver inget annat än glömma alla orostankar och hårt pressa ner bakhuvudet i madrassen. Han hade släppt Sonne med blicken och stirrade under några ögonblick rakt upp i mörkret i taket medan Sonnes hand rörde sig upp och ned.
”You… probably… shouldn’t…” viskade han hackigt, höjde ögonen tillbaka mot Sonnes glögdade blick och bet sig hårt i läppen för att inte släppa ut några ljud. ”You… I’m…” mumlade han, utan att riktigt göra sig förstådd i över huvud taget. Sonne hade arbetat honom hårdare än tidigare och känslan som steg från maggropen fick honom tillslut att kvida till av nöje.
”Stop…” andades han, men sättet han gnydde på talade om något annat.
Det fanns något annat i rörelse här – Olivers självkänsla steg sakta i samma takt som hans andhämtning snabbades upp. Sonnes tidigare behandling spolades bort i denna våg av njutning och glädje över att äntligen bli sedd. Han lät ut ett mjukt stön.
”Finally”, flämtade han, log och skrattade till. ”I didn’t think you had it… in… you…”
Hans kropp började skaka, ögonen var kraftigt ihopknipna och munnen öppen i ett enda tyst stön. ”Sonne…” mumlade han. ”I think… I might come soon… Ah! You have to stop, pleasennnnhhhgg…”