Pyromania~ [Morg och Malaki]

Nycklarna kastades på det lilla bordet i hallen då blondinen steg in i lägenheten. Dörren stängdes med ett dovt ljud bakom honom och en låg suck passerade de ljusa läpparna. Väskan med träningskläderna släppte han också ner i hallen innan han styrde stegen in till köket, tog ett av de största glasen i skåpet och fyllde det med vatten.
Han hade redan passat på att duscha i omklädningsrummet efter träningen, så nu behövde han inte ägna tid åt det. Frågan var bara, vad skulle han nu göra resten av dagen? Det fanns säkert en hel del 'måsten' att göra, som att försöka få undan tvätten eller dra fram dammsugaren. Inget av detta lockade, men kanske för att det var hushållssysslor som man helst av allt bara ville glömma bort, eller göra då man verkligen var tvungen? Disken hade han redan tagit itu med, så den behövde han inte bekymra sig över.
Blondinen halsade glaset med vatten, sköljde ur det och ställde det på diskbänken innan han vred blicken ut genom fönstret. Ett svagt leende lade sig över läpparna där han stod och studerade molnen utanför fönstret och byggnaderna. Han visste vad han skulle göra ikväll i alla fall, men väntan på mörkret kunde vara ren tortyr ibland.
Nittonåringen sträckte sig mot en av lådorna vid diskbänken, drog fram en av sina favorit tändare. En i silver, platt och lite längre i modellen med en svart drake på.
Morg klättrade upp på bordet, satte sig i skräddarställning i mitten på bordet med kroppen och ansiktet vänt mot fönstret. Pojken lyfte upp locket och med ens så dök den avlånga, vackra flamman upp.

Malaki var på väg hem till sin älskade Flam-profet...
Åh, Morg, hur han kunde tänka sig att vara i hans muskulösa famn, så vacker elden var speglad i hans ögon!
Han rotade i fickorna efter den lilla lådan som han älskade så, han lekte med den mellan fingrarna, den var kanske inte lika bra eller underbar mot huden som en tändare, men det var ändå något nostalgiskt över den...
Han drog sakta upp den ur fickan och såg på de tre stjärnorna som var på framsidan och han kände sig genast varmare, han sköt upp lådan och plockade upp en tändsticka som han snabbt tände och tittade på, Så kul de skulle ha tillsammans ikväll, han, elden och Profeten!
Han såg strax den andres hem och elden från tändstickan brände hans fingrar, så han släppte den i en papperskorg, som tyvärr inte tog eld...
Han knackade på dörren med ett leende, den älskade var på andra sidan, den som dragit ner honom i fördärvet igen...
Han mindes nyckeln han fått nyligen, han stoppade in den i hålet och vred sakta upp dörren och stannade precis innanför, i respekt till den andre.

Då det knackade på dörren så vred han bara lite på huvudet, väntade. Jodå, nyckeln hördes sedan och ett svagt leende lade sig över Morgs läppar. Han hade ju gett den andre nyckeln för att han skulle slippa knacka, nu verkade det som att denne parkerat i hallen istället. Människan i hallen, ingen annan än Malaki. Morg hade ärligt talat aldrig trott att han skulle hitta någon som var likadan som honom själv, då det gällde eldens vackra form, färger och värmen.
"The kitchen, baby." locket till tändaren föll igen innan han vände på sig så att han satt riktad in mot köket istället, fortfarande i mitten på köksbordet. Stolar var överskattade, enligt Morg. Han själv kunde sitta på de ställen som man inte vanligtvis skulle sätta sig, eller var lämpligt ens en gång. Fast vad brydde han sig om det? Han var annorlunda, likaså Malaki, de skulle inte behöva gömma sig bara därför.
"I hate to wait for the darkness." en djup suck passerade Morgs läppar och han tippade huvudet lite åt sidan.

Malaki log fånigt när han hörde rösten som sade att den var i köket, med osäkra steg gick han in i lägenheten, som han ansåg var helig...
Han tittade in genom köksdörren, denna lägenhet var så främmande, fast han varit här förr, ofta till och med, Men han lyckades aldrig skaka av sig känslan att han inte var värdig att vara här...
"Hi, uhmm... I'm hungry, do you have anything?" Han kollade på mannen framför honom med het längtan, han bet sig lätt i underläppen, när han tänkte på den andres varma grepp och trasiga psyke, det var som godis för honom...
"Yeah, I hate it too, but it's so much more beautiful then"
Han tänkte på hur lågorna skulle dansa, föröka sig och genom sin egen-kärlek sakta förinta vad den än rörde vid

De blå ögonen som tillhörde nittonåringen riktades mot den andre då han talade, hungrig? Det var väl klart att Morg hade mat? Hans enda hobby, förutom elden, var att laga mat så han hade kylskåpet, frysen och skafferiet överfullt av mat och bakelser, bröd och gud vet vad. Han gav den andre en menande blick, log svagt innan han himlade med ögonen. Nog borde väl Malaki veta hur mycket Morg hade vid det här laget?
"Of course I have, help yourself." han gjorde en gest mot kylskåpet med handen som inte höll i tändaren. Han visste att han hade någon slags köttgryta där som han gjort dagen innan, dessutom sallad, kanske till och med pasta.
Sedan kom svaret på det han sagt om att han hatade att vänta på mörkret och han nickade lätt. Jodå, den andre hade rätt. Fast det gjorde inte att han inte gillade att vänta. Dessutom så skyddade mörkret dem från att upptäckas, så det var bara fördelar.
"Yeah, I know." mumlade han som svar och vred ner blicken mot tändaren som han fortfarande fingrade på.

Malaki log glatt när Morg pekade mot kylskåpet, han visste mycket väl att Morg hade mat, han ville bara höra honom säga det.
Han öppnade kylen och såg någon sorts gryta som han plockade ut och hällde sedan över det till en portion som han kunde äta, han åt ovanligt lite för sin ålder och storlek.
Han stoppade in grytan i mikron och satte den på 2 minuter.
Med ett leende vände han sig mot Morg.
"So how's your day been?" han lutade sig mot köksbänken och lyssnade på mikrovågens surrande och han kände sig utomordentligt lugn

Det var inte förrän då Malaki tog till orda igen som han åter höjde blicken, lät orden denne uttalat sjunka in och han rynkade ogillande på näsan. Dagen hade varit hemsk, värre än vanligt. Därför skulle det bli skönt att få gå ut och avreagera sig med hjälp av elden, musklerna hade redan fått avreagera sig.
"I think my trainer got rabies or something." han viftade lite lätt med handen, som för att vifta bort ämnet. Han hade inget emot att pressa sig själv, inte det minsta. Men tränaren hade börjat planera saker som Morg inte ens lärt sig ännu och börja tävla på riktigt. Visst, han ställde upp i mindre tävlingar för att kunna hitta taktiker hos motståndaren som han själv sedan testade för att se om det funkade honom. Men mer än så hade han inte gjort, nu hade hans tränare börjat tala om att anmäla honom till flera små tävlingar så att han skulle kunna börja klättra uppåt.
Fast om han inte började nu, när skulle han annars börja? Han var redan nitton, det började kanske brinna i knutarna?
Detta orkade han inte dra upp med Malaki nu, inte gå in på detaljer i alla fall.
"He thinks I´m good enough for some real action, you know? Real competition in the ring." mumlade han sedan som förklaring på det han tidigare sagt, ryckte sedan på axlarna.

Malaki lyssnade och vred på huvudet litet när Morg var klar
"And you do not agree?" Han fnissade litet
"I mean, it's not like burning stuff up, but you're pretty damn good at boxing when you want to"
He pulled ot a ciggarette
"You don't mind, do you?" He asked and looked at Morg with puppy-eyes