Blommornas dragningskraft [Belas & Keith]

Kloakerna var mörka och fuktiga. Mögel och skadedjur trivdes där nere och även om den reptil, nästan drakliknande varelsen trippade på fyra ben runt där nere påväg upp mot ytan. Hans kropp var ganska slank och hans huvud var rektangulärt. Hans kropp var lång, han skulle säkert nå runt en och en halvmeter på två ben men han vandrade endast runt på fyra ben då två gjorde att hans rygg gjorde ont efter längre stunder. De långa klorna rispade mot den hårda ytan under honom och gav ifrån sig låga små ljud som indikerade att han sprang i en långsam fart och sedan gjorde en tvärnit med klorna så hårt mot marken som han kunde medan han tittade upp. De kalla väggarna med fukten må se hal ut för de flesta men för honom var det inget problem. Hans svans slog till från sida till sida medan han gjorde sig redo för att springa upp mot ytan, där människorna gick och blommorna växte.

Manen som växte lång från toppen av hans huvud till tippen av hans svans, svängde livfullt då han snabbt och smidigt hoppade från vägg till vägg och varje gång grävde in de långa klorna så djupt han kunde i väggen innan han hoppade till andra sidan igen tills han nådde ytan och bände upp locket med dels nosen och ena armen som inte behövdes för att hålla honom uppe. Det var mörkt ute, men samtidigt blev det mörkt ganska fort och han kunde slinka förbi till hans favoritställe, en byggnad med massa blommor i.

Det tog en liten stund innan han kom fram till byggnaden, en tio minuters promenad kanske men han har säker på sin väg då han gått dit ett flertal gånger och suttit utanför och tittat på blommorna. Han ville gärna komma in i byggnaden och äta blommorna. Han satte sig utanför glaset och tittade på blommorna. De små öronen var riktade framåt och hans mun var öppen. De främre tänderna var byggda för att riva och var vassa och spetsiga medan ett fåtal tänder som var gjorde för att äta växter. Trots hans magra, slanka och lilla kropp kunde han med lätthet sluka sin egen vikt tack vare den träning han tvingats genomgå. Men det var inget han vanligen gjorde eller ville göra. Han gillade inte köttets smak utan föredrar växterna och hade alltid gjort.
Han vred snabbt på huvudet vid ett ljud men när han inte kunde se något återgick han till att titta på blommorna. Han kunde nog ganska lätt tas för en hund från håll i mörkret, hans gråa skinn och något ljusare man kunde lura de flesta så länge som de såg honom på kvällen och lät ögonen luras av mörkret - så länge de hade synen självklart.